50-tal

Konsert idag med tema 40- 50-tal. Förutom att musiken skulle vara från tidsperioden skulle även kören vara klädda i tidstypiska kläder. Det var klänning och blommigt eller prickigt  som gällde.  Jag hade ingen lust att investera i ny klänning endast för detta tillfälle men har sedan länge haft en av mammas klänningar liggande i garderoben. När jag provade den var den alldeles för trång i livet men det visade sig att jag relativt enkelt kunde göra den bebolig och så pass stor att det kunde gå att andas i den. Så idag nypremiär för klänningen och en väldigt trevlig konsert.

Klänning (1 av 1)

 

Vi kanske inte lät precis så här, men inte långt ifrån.

kören

Försvunnen

Meningen är att jag ska på after work med mina arbetskamrater. Efter det ska jag äta middag med vänner. Eftersom jag har gott om tid blir jag sen. Jag kan behöva en meditativ stund för mig själv och beslutar mig för att resan in till stan får bli den stunden. Alltså lämnar jag bok och hörlurar hemma. Tar med ett paraply och cyklar till tunnelbanan. Mitt undermedvetande har jobbat för den där meditativa stunden inser jag när jag sitter på tunnelbanan och upptäcker att jag inte har telefonen med mig. Följaktligen har jag inte heller någon klocka eftersom jag endast använder mobilens. Det känns lite naket men jag fixar det lätt, jag vet att jag är sen och jag vet vart jag ska, så jag behöver egentligen ingen telefon. Kliver in på puben. Där är fullt med folk men ingen jag känner. Jag har ingen aning om vart mina arbetskamrater tagit vägen och inte kan jag få reda på det heller. Jag vet bara att här är de inte. Beslutar mig för att sätta mig ute i solen och skriva lite. Hittar sol men ingen penna. Nu är det meditativt och ensamt så det räcker. Får en penna av en trevlig expedit i tobaksaffären. Solen har gått i moln. Går istället för att inhandla boken vi i min läsecirkel ska läsa till nästa gång. Bokhandeln är stäng för renovering. Jag är försvunnen och vet inte vad klockan är men jag vet i alla fall var jag ska äta middag.

St Paulsgatan i motljus (1 av 1)

Om du klickar på bilden blir den skarpare och bättre på alla sätt (nästan).

 

Tåg

För ett tag sedan skrev jag om att jag egentligen inte tycker om att resa dvs jag gillar inte själva förflyttningen. Jag tror att jag måste revidera det en aning. Nu i veckan har jag rest fram och tillbaka till Göteborg med tåg.  Att åka tåg är en trivsam sysselsättning där både kropp och själ hinner med.  Jag kommer på mig själv med att uppskatta själva resan nästan lika mycket som att komma fram. Det är skönt att slå sig ner på sin plats, att boa in sig och sedan bara låta sig transporteras. Att SJ lyckades med konststycket att transportera mig i stort sett i tid både på dit och hemresa gjorde inte det hela sämre.

När det nu är så smidigt tänker jag att jag ska åka tåg lite oftare. Det finns så många trevliga ställen att besöka jag måste bara se till att komma ihåg det.

Göteborg (1 av 1)

 

 

 

 

 

 

 

Motion

När jag som 18-åring gick på gymnasiet på Bohusgatan Södermalm och bodde här i Enskede kom jag aldrig på tanken att jag kunde gå eller cykla dit. Det hade tagit ungefär 10 minuter att cykla men jag tog tunnelbanan de fyra stationerna varje morgon.
När jag var ung var jag upptagen av andra saker och kroppen var något som skötte sig självt, var förlåtande och inte behövde tas omhand.

Nu när jag är lite äldre är kroppen en del av mig som gör sig påmind. Den behöver helt klart tas om hand och är inte alls särskilt förlåtande.

Som ung hände det att jag joggade, gympade och på olika sätt rörde på mig. Ibland mer regelbundet och ibland inte alls. Det var alltid en plåga och något jag gjorde mer av plikt än av möjlighet.

Idag känner jag att jag mår bra av att röra mig. Det tillför välbefinnande och jag gör det regelbundet och oftast av lust. Jag har hittat det som jag mår bra av att göra och jag gör det med en intensitet som passar för mig. Jag är ingen sportig människa och jag är definitivt ingen tävlingsmänniska. Jag rör mig för att jag mår bra av det och för att jag njuter av att göra det. Om det går lite lättare idag än det gjorde igår är det ett plus men jag mäter och väger inte varje liten framgång. Den påtagliga belöningen är att jag orkar mer och att kroppen lyder utan att göra ont.

Den träning jag gör (cyklar, promenerar och yogar) gör att jag blir starkare och smidigare men jag får inte så mycket konditionsträning. Cyklar gör jag mest som transport och det blir sällan speciellt långa sträckor. De promenader jag gör med hunden går inte fort och blir ofta inte heller speciellt långa i alla fall inte om han ska bestämma. Här blir det mest fråga om att släpa med honom om man ska gå någorlunda raskt. Så för att avhjälpa denna brist på ren konditionsträning har jag inhandlat ett par löparskor. För är det något jag lärt mig med åren så är det att skorna är det viktigaste när man ska gå och springa. Nu tänker jag inte springa särskilt fort och inte heller speciellt långt men det är i alla fall viktigt att fötterna mår bra. På väg till kassan med skorna kom den trevliga försäljaren och undrade om jag inte också behövde ett joggingset med jacka och tights. Nej jag tror inte det blev mitt svar, för vet du vad som är så fiffigt med att jogga, jo att man kan springa i nästan vilka kläder som helst.

Löparsko (1 av 1)

Vår

Jag hade glömt hur roligt det är att fotografera blommor. Tror att jag hade kunnat tillbringa hela helgen krypande på knä letande efter bästa vinkeln och det optimala ljuset. Men det blev lite annat gjort också.  Övar på att göra ingenting. Det går så där.