Långfredagen avslutades med en härlig konsert full av energi och sångglädje. Påskafton inleddes med regn men ganska snart upphörde det så vi kunde ta en lång härlig morgonpromenad på stranden. På eftermiddagen blev det ett yogapass men därifrån finns inga bilder, inte heller från den fantastiska lammsteken. Nu njuter vi i soffan med vin och choklad. Livet är gott att leva.
Brodie
Skärtorsdag
Jag tog inte kvasten. Tänkte att jag är lite ringrostig och det finns de som kan det där med flyg bättre än jag. Jag har vinkat farväl till fäderneslandet och gör just nu en liten paus i grannlandet Norge. Härifrån reser jag mot Skottland. En resan som enligt biljetten kommer att ta 5 minuter (avgång 17:20 ankomst 17:25). Ibland går det fort att resa.
Glad påsk alla vänner!
Nyheter
Jag har förstått att man kan skräddarsy sitt nyhetsflöde så att man bara får ta del av de nyheter som man är intresserad av. För mig framstår det som helt idiotiskt och något som på sikt skulle kunna orsaka en utarmning av kunskap i allmänhet och allmänbildning i synnerhet. Det är ju det som är styrkan i en dagstidning, att man faktiskt får syn på även det man är måttligt intresserad av, som i mitt fall sportsidorna. Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag kan speciellt mycket om sport men jag känner igen vissa namn och har en aning om vad de pysslar med. Detta tack vare min dagstidning som tillhandahåller blandade nyheter från olika kunskaps och intresseområden. Så bara genom att snabbt bläddra igenom tidningen skapar jag mig en ytlig men ändå bild, av en massa olika företeelser i världen. Allt från väder, influensor, krig, sport, ekonomi och skolväsendet. För att inte tala om presidentvalet i USA. Om jag istället hade skräddarsytt nyhetsbevakningen efter vad som verkligen intresserat mig hade min kunskap blivit tämligen begränsad. Jag skulle troligtvis kunna mycket om de senaste böckerna men absolut ingenting alls om sport. Jag tror jag att det är bra för de flesta att ha lite koll på olika saker. Så jag tänker fortsätta att bläddra igenom sport och ekonomisidorna trots att de egentligen inte intresserar mig. Alltid lär man sig något, vem vet en vacker dag kanske jag till och med tycker att de är kul att läsa om börsen.
Ekudden
Våren har gjort halt, jag gissar någonstans längre söderut. För även om blåsippor har siktats i närområdet känns våren tämligen avlägsen. Gråtung himmel och små vita flingor blandat med regnstänk är vad som möter mig utanför porten när jag ger mig ut på spaning efter snödroppar. Snödroppar är ett tåligt släkte som dyker upp i klungor från ingenstans och inte alls verkar bry sig om att det blåser kallt om stjälkarna. Utanför, i trädgården har de funnits ett tag men jag var nyfiken på om jag det fanns några ute på Ekudden. Ekudden hette förr Listudden, och är en del av Flatens naturreservat. På 1860-talet lät bryggaren Neumüller bygga ett ståtligt sommarnöje åt sina döttrar här och här anlade han också en engelsk park. Nu finns inga byggnader kvar men på många ställen kan man se rester av husgrunder och kanske också en och annan spännande växt. Här finns många gamla ekar och jag hade hört att här också ska växa många snödroppar. Jag hittade både husgrunder, gamla ekar och snödroppar så det var väl värt att ge sig ut. Väl hemma belönade jag mig med en kopp varm choklad framför brasan, det var trots allt kanske den bästa delen av utflykten.
Releasefest
Jag bor i ett ovanligt hus på många sätt. Inte nog med att det är över 100 år, det är också befolkat av många alldeles ovanligt trevliga och begåvade människor. Sammansättningen kan vara lite udda. Ett tag var det två präster och två arbetsterapeuter bara i vår port. Vi är faktiskt fortfarande tre arbetsterapeuter i huset och då får man betänka att det bara finns totalt 11000 arbetsterapeuter i hela landet.
Vi har alltid väldigt trevligt när vi träffas vi grannar och alldeles speciellt trevligt var det i lördags då Nettan hade releasefest på Gamla Enskede Bager. Hennes bok Pastor Viveka och tanterna har kommit ut på Bonniers förlag. Den har dessutom fått många fina recensioner så det var verkligen något att fira. Här nedanför kan du se hennes dotter Lovisas film från tillställningen.
Förkylt
Det är helt ofattbart att det kan produceras så mycket snuva i en alldeles vanlig näsa. Åtgången på pappersnäsdukar har skjutit i höjden och nämnda näsa börjar anta en allt med rödaktig ton. Jag undrar om detta är priset jag får betala för att lite kaxigt trott att jag skulle hålla mig frisk resten av året. Jag hade en föreställning om att man vid min ålder hade haft de förkylningsvirus som existerar, i alla fall på våra breddgrader. Så var det helt tydligt inte alls för just nu härbärgerar jag en för mig helt okänd sort. Den typen som istället för att låna husrum och lite stillsamt ordna det bekvämt för sig, slår på stora trumman och lever ut allt vad man kan tänka sig, ja förutom feber, och det ska jag kanske vara glad för. Jag tycker i ärlighetens namn att det räcker alldeles utmärkt med hosta och snuva, i alla fall när de är så här genomgripande. Inte alls försynta och försiktigta utan fullt ös från början. Ryggläge kommer strax att intas och så hoppas jag att näsdroppet avtar så att jag kan gå till jobbet imorgon för då är det dags för årets medarbetarsamtal. Inget jag ser fram emot men jag antar att det är med det som med förkylningen, något jag måste igenom.
Idag var det i alla fall vår ute. Solen sken, temperaturen steg och fåglarna kvittrade.
Ny bild varje dag
Jag har gjort en ny sida under fliken fotografier. Där lägger jag in alla en bild om dagen bilderna jag tar. Så kika där om du är intresserad. Fliken heter ” En bild om dagen med start 7 mars 2016″.
Vem är jag?
Vem är jag? Den frågan fick vi på fredagens yogapass, att reflektera över på mattan. Vem är jag under alla de där yttre attributen så som arbetsterapeut, mamma, maka osv. Vad händer om jag skalar bort alla lager och står där naken, vem är jag då? När man åker på tyst retreat hamnar man ganska snabbt i den frågeställningen. Om man är helt ensam med sig själv, utan en massa distraktioner, är det nästan ofrånkomligt att man börjar fundera över det. Att tvingas umgås med sig själv i flera dagar och inte ha något att gömma sig bakom gör att man tvingas möta sig själv och då väcks tankarna. Jag har skrivit om det tidigare, att det är svårt, att det inte alltid är alldeles angenämt, att man kan få syn på sånt som man kanske inte direkt gillar. För så är det, eller så kan det vara, att det ploppar fram saker som man glömt och som man helst inte vill minnas. Man kan bli påmind om olika varianter av sig själv. En del som man lämnat omedvetet och andra man sprungit ifrån. Hur som helst öppnar det för frågor både om det egna jaget men också till det större som: Vad är egentligen en människa.
På kursen jag var på i veckan berättade kursledaren om hur clownerna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus ser det som, och är helt övertygade att varje möte de har med ett barn gör skillnad, om det så bara är att sticka in den röda näsan och ge barnet lite medicin. Vi borde också tänka så menar hon, när vi träffar barnen eller föräldrarna, att mötet gör skillnad.
Jag funderar vidare, vem är jag och hur gör jag så att mina möten, privat eller proffesionellt, ska göra skillnad, både för mig och för dem jag möter. Sker det med automatik eller hur ska jag göra för att få det att hända. För visst vill vi göra skillnad i bemärkelsen betyda något. Visst vill vi att den vi möter inte ska gå likgiltig ifrån mötet. Visst vill vi att den vi möter ska känna sig sedd och bekräftad och gå från mötet med en positiv känsla. Precis så som vi vill bli sedda och bekräftade. Så egentligen är det kanske inte svårare än att göra just det som vi vill att andra ska göra mot oss.
