Fota varje dag

En av mina fotovänner visade mig till en plats på nätet där man lägger upp en bild om dagen. Och då är det klart att jag inte kunde stå emot. Jag har faktiskt saknat det, kanske mer än jag trodde. Så nu är jag igång igen och jag märker hur jag genast skärper blicken och ser på omgivningen med lite andra ögon. Jag tänker att det är med fotografering som med allt annat man gör och som man vill bli bra på, man måste öva. Och man måste öva mycket om man vill bli riktigt duktig. Ett barn som håller på att lära sig gå tar ungefär 14000 steg om dagen och då förstår man hur mycket övning det faktiskt krävs för att lära sig nya saker. Det är skoj och det är utmanande och alldeles lagom knepigt med en bild om dagen, och det är precis så som det ska vara om man ska lära sig nya saker. Inte för lätt och inte för svårt, då går utvecklingskurvan snett uppåt. Nu är jag inte helt säker på att min kurva kommer att göra det men den kanske i alla fall lite långsamt tar sig upp mot det övre högra hörnet istället för en jämn horisontell linje eller, vilket vore trist, peka neråt.
Idag var tredje dagen jag lägger upp bilder där. Här nedanför kan du kan se hur det har gått så här långt.

Första bilden var den där tulpanen som var med i förra inlägget.

Tulpan blipp

Nästa bild är från en (alldeles) för sen hundpromenad.

Hundpromenad

Och idag blev de en husfasad med adress Ringvägen.

Fasad

Vad det blir för bild imorgon har jag ingen aning om.

Tid

Det är för mig en gåta hur andra får tiden att räcka till. Jag hinner knappt komma hem förrän det är hög tid, eller oftast för sent att krypa i säng. Och inte har jag hunnit hälften av allt jag vill göra. Men jag ska inte gnälla bättre att ha fullt upp än ingenting att göra.  Och det är ju så att jag kan förlora mig helt när jag tar fram kameran. Först i själva fotograferandet och sedan måste jag fixa lite med bilden och kanske ta en till eftersom de första 50 inte blev precis så som jag ville ha dem. Och så tappar jag tiden men samtidigt tror jag att det är något jag behöver. En avkoppling som gör att jag mår gott i själen och det är verkligen inte det sämsta.  Här kommer dagens tulpan.

Årtal

Nu var det dags för en ny utmaning från Bosse. Den här gången krävdes både en del matematikkunskap och flera promenader för att hitta det jag sökte. Med tanke på att det är förbjudet att rasta hunden på kyrkogården var det lite knepigt att få till det. Vädret har inte heller gjort det enkelt men jag har trotsat vädergudarna och gått i både regn och rusk. Och nu har jag fått ihop mina bilder. jag hade kanske kunna hitta några som blev ännu äldre men det får räcka med dessa. De tre hundraåringar är i hamn, jag hittade faktiskt fler men det få duga med dessa. Sedan har jag hittat ett par där bägge blev över 95 år, det var verkligen ingen lätt uppgift men på vägen hittade jag också en man som blev 103 år gammal och en kvinna som blev 104.   Här kommer bilderna. Vill man se dem, ja inte människorna men gravstenarna, får man bege sig till Sandsborgs-kyrkogården och Skogskyrkogården.


100 år

Riktigt gamla

Skratt

När jag gav mig iväg var jag inte alldeles motiverad och hade egentligen helst stannat hemma. Det var tur att jag inte gjorde det för nu ikväll har jag förlängt mitt liv och förstärkt mitt immunförsvar. Jag har blivit mindre spänd och mer kreativ. Jag har fyllt min kropp med endorfiner och dopamin. För det är det som händer när man skrattar. Och skrattat har jag gjort ikväll. Väldigt, väldigt mycket tillsammans med ett helt gäng trevliga människor som liksom jag tycker om fotografier. Det är inte klokt att man kan ha så roligt bara genom att titta på och prata om bilder och detta trots att, eller kanske på grund av, att vi tycker så otroligt olika.

Gula tulpaner

 

Ord

Det är hela tiden så många ord. Ord som ställer sig i vägen. Ord som utger sig för att vara något annat än vad det är.  Just nu känns det som om hela jag skulle behöva en genomblåsning för att tömma ut alla de där orden.  Jag tänker på alla de ord som svävar omkring i min, och säkert många andras, organisation. Ord som man svänger sig med, ord som låter som om…     Ja de som låter som om man menar något viktigt och klokt men som när man skrapar på ytan är en såpbubbla, fylld av luft, kejsarens nya kläder. Du vet den där känslan man får när man går på en föreläsning och hör, vad man då och där, uppfattar som kloka och användbara reflexioner, men som när man ska återberätta det för någon annan, visar sig vara helt omöjliga att komma ihåg. Allt som finns kvar i minnet är föreläsarens skickliga retorik, innehållet har flutit iväg och försvunnit.
Det produceras förskräckligt många ord, ord på papper eller i e-dokument som ska hjälpa oss på olika sätt. Det är instruktioner, rutiner, föreskrifter och underlag. Det är blanketter som ska fyllas i och enkäter som ska besvaras. Det är statistik och uppföljning som ska hjälpa oss att bli effektivare, lönsammare, mer produktiva.
Det är prestationer och det är måluppfyllelse.
Är du prestigelös? Sprider du arbetsglädje?
Är du intresserad av att ta större ansvar? Över vad, undrar jag.
Förändring, förbättring, framåt kamrater här får ingen sitta still. Här ska utvecklas eller avvecklas inte så noga vilket.
Jag känner mig som Krakel Spektakel i Ingemansland när alla bokstäver har blåst iväg. Kanske är det för att jag just nu börjar begripa att jag faktiskt inte förstår. Eller är det så att det är jag som begriper?

Böcker