Stockholms stadsbibliotek

Besökte Stockholms stadsbibliotek idag för att lämna tillbaka två av de tre böcker jag lånade för snart två veckor sedan. De var två små och ganska tunna böcker men med stort innehåll. Lizzie Doron har skrivit  ”Varför kom du inte före kriget” och ”Min mors tystnad” . Båda böckerna är självbiografiska och undersöker Lizzies uppväxt i Tel Aviv under 1960-talet, i polska kvarter där hyresgästerna talar jiddisch och har fångnummer tatuerade på armarna.

Stockholms stadsbibliotek (det som är ritat av Gunnar Asplund, han som också var med och skapade Skogskyrkogården) ligger nära mitt jobb så därför gick jag dit istället för att gå till mitt lokala bibliotek. Jag passade på att ta några bilder när jag ändå var där, klättrade upp en våning i kupolen för att få bättre överblick och kanske lite bättre bilder också. Då gick brandlarmet, det blev ett fasligt oväsen som inte undgick någon. Folk välde ut från salarna intill och ner för trappan. Ingen panik utan alla gick i god ordning ner och ut. Efter bara några minuter kom brandkåren med tre bilar och ett helt gäng brandmän. Några poliser dök också upp. En rökdykare gick förbi mig med sina tuber på ryggen och fick mig att tänka på den anspänning det måste vara varje gång de åker på en utryckning. Någon eld eller rök syntes inte till men efter en stund fick vi veta att biblioteket inte skulle öppna mer idag. Då knallade jag till tunnelbanan och åkte hem. Det goda detta förde med sig var att jag inte hann med att låna några nya böcker. För nyss hemkommen från bokmässan i Göteborg är det inte så att jag saknar något att läsa det är snarare så att det kan vara svårt att välja.

203-bibliotek

 

203-b-brandman

Semester

Mitt nya jobb har många fördelar.  Semester till exempel. Jag har inte haft semester på nästan 30 år så nu njuter jag lite extra av de här två semesterdagarna. Det årliga besöket på Bokmässan är nu avklarat och en middag på Familjen väntar om hörnet. Igår gjorde vi en ny bekantskap, restaurang Vrå. Svensk mat på Japanska något av det godaste vi ätit och ett av de trevligaste ställen vi besökt.  Så man kan inte annat säga än att vi har det bra här i Göteborg.

image

Förvåning

Ibland förstår jag mig inte på  mig själv. Varför lånar jag tre böcker på biblioteket när jag är där för att lämna tillbaka böcker inte låna. Det ligger säkert femtio böcker på kö här hemma och väntar på att bli lästa så jag behöver verkligen inte fler, men ändå slank de med hem på något obegripligt sätt. Patologisk läsare brukar jag säga att jag är jag kanske ska ändra det till patologisk lånare.

193-biblioteket

Latmasken

Det kanske är orättvist att säga att det är latmasken som gör att jag inte cyklar till jobbet. Innan jag började mitt nya jobb var jag helt inställd på att jag skulle cykla jag hade till och med funderingar på att köpa en ny cykel. Men så började jag jobba och tog tunnelbanan till att börja med. Dels för att jag var osäker på hur lång tid det skulle ta att cykla och dels för att  jag hade ett månadskort. Dagarna gick, månadskortet tog slut men istället för att ta cykeln köpte jag ett nytt kort. Var det latmasken som tog över? Ja kanske delvis men också det faktum att jag upptäckte hur välgörande det var att möjlighet att läsa både på dit och hemresan. Jag insåg att den tiden fattats mig och jag njuter varje morgon och eftermiddag. När man cyklar och speciellt i stadstrafik måste man vara så väldigt uppmärksam precis hela tiden. Nu kan jag sjunka in i boken utan att bry mig om vad som händer runt omkring. Det är riktig kvalitetstid med mig själv.  Så jag behåller min gamla cykel, tar den till tunnelbanestationen och låter sedan Stockholms Lokaltrafik transportera mig till jobbet.  Ibland mår man bra av att bejaka latmasken.

 

tunnelbana

 

 

Tisdag

Jag är glad men trött. Att byta jobb är roligt men tröttande. Och att jobba full tid tar tid. Jag försöker hitta fram till en rytm men än så länge känner jag mig lite i otakt med tiden. Försöker förgäves tänja på den tid jag har men det går inget vidare. Så jag andas, tar korta steg och njuter av att kunna läsa på tunnelbanan och försöker att inte ha dåligt samvete för att jag inte cyklar. Och nu säger kära maken att jag verkligen måste gå och lägga mig. Det är tur att jag har honom.

 

181 Reflexion