Gott Nytt År!

 

Jag hade en idé om ett skimrande inlägg med glitter och glamour.  Men inlägget och bilden styrde sig själva. Eftersom bilden kom först så får texten följa efter.

Så här års kan vi alla känna oss lite vissna och utblommade. Året som gått kanske inte blev precis så fantastiskt som man hade förutsatt sig att det skulle bli. Vi kanske inte ser det just nu men det finns alltid en pärla dold i även det tuffaste i tillvaron. Så är det att vara människa. 

Titta på tulpanen, visst är den vacker trots att den egentligen har passerat bäst före datum. Och så tror jag att det är med oss människor också. Vi blir bara bättre och bättre.
Det som jag skrev om förra nyårsafton gäller fortfarande. Tiden försvinner inte, den kommer till oss. Dag efter dag finns där nya timmar och nya minuter som bara väntar på att få tas i anspråk. Jag ska försöka att ge mig själv den gåvan att göra saker jag mår bra av med den tid som ligger framför mig. Och jag ska göra det tillsammans med de som ger mig energi att skimra som den människa jag tror att vi alla innerst inne är. Så låt oss hjälpas åt att tända ljus så att vi kan göra nästa år till ett ljusare och mer hoppfullt år än det som vi snart lämnar.

Kultur torsdag

Det är något som inte känns riktigt bra när termometern visar på dryga sju plusgrader årets näst sista dag. Jag som längtat efter snörusk och vinterstämning. Men något gott för det med sig,  att vi slipper skotta samt att soptunnorna töms som de ska och det är väl inte det sämsta. Alla mina goda föresatser som att läsa mycket, att förkovra mig i bildhanteringens ädla konst samt att försöka ge mitt fotograferande en lite tydligare riktning har helt kommit på skam. Lika ofokuserad som alltid hoppar jag från det ena till det andra och tänker på en massa bra saker jag ska göra utan att det blir något av det. Vi (jag) tog oss i kragen i går och begav oss utanför husets fyra väggar ja ända in till den centrala staden. Där besökte vi Kulturhuset och såg Patti Smiths fotoutställning Eighteen Stations.  Jag tror att jag hade haft mer behållning av den om jag läst bokenM Train först. Bilderna i sig talar endast i sitt sammanhang och är som en meditation över tidens flykt. Kanske inget man tycker om eller inte, utan mer något man kan gå och fundera kring. Sedan åkte vi högst upp och efter att ha fått oss lite till livs slank vi in på The free photographer´s department. Här var det många fotografier av många fotografer. Vem som helst fick anmäla sig och först till kvarn fick ställa ut. Det var som du kan ana en mycket blandad kompott men med flera guldkorn. 
Efter det förflyttade vi oss nedåt i byggnaden för att avsluta vår kulturella dag med ett besök på Nationalmuesums utställning Förkroppsligat, pågående konsthantverk i gränslandet. Kanske var vi lite trötta vid det laget eller också är vi inte riktigt så kulturella /akademiska som vi önskar. Jag kan inte säga att vi förstod riktigt det vi såg. Men nu har vi i alla fall sett det. 

Idag blev det en något långsammare dag här hemma en med en lång hundpromenad som gick över både stock och sten. 

Imorgon är en ny dag. 

Ledig

Jag skrotar runt och tänker på saker jag borde göra, saker jag inte gör, saker jag vill göra, saker jag undviker att göra, saker som, liksom dammtussar, lurar i hörnen. Jag skrotar runt och försöker att inte bli stressad av att dagen går och jag inte gör något. Inga utflykter, inga biobesök, ingen mellandags rea (fast den kan jag verkligen vara utan). Jag känner mig lite lurad av att solen skiner, så att det är väder att promenera i även om blåsten är förfärligt kall. Jag vill ha  snöstorm, störtregn, ruskväder helt enkelt. Jag vill ha en ursäkt för att bara sitta här hemma och inte ta mig ut alls.  
Det är lika svårt att inget göra som att låta bli att handla. Ja jag köper fortfarande massor av saker jag inte behöver trots det allra bästa föresatser att låta bli. Det är ett beroende som skrämmer mig. Jag gör också saker hela tiden trots att jag skriver och tänker att jag bara ska vara. Det är nästan omöjligt att bara vara. Och om jag lyckas en kort stund är det ännu mer omöjligt att inte bli stressad över att jag faktiskt inget gjort. Det är en paradox som det är svårt att ta sig förbi.  Jag klurar på om man kan lägga sig i träning och hur det i så fall skulle se ut. Måste jag åka till annan ort för att ingenting göra. Om man gör det känns det som om uppdraget skulle vara enklare men också lite fusk. För det är ju här hemma i vardagen som det där onyttiga drällandet faktiskt skulle göra en hel massa nytta. 

 

 

Annandag

Nu har lugnet lägrat sig och vi gör så lite som möjligt. Det är en ynnest att få vara ledig, att ha kylskåpet full med mat och att bara kunna skrota omkring i tillvaron utan krav och måsten. En och annan hundpromenad blir det förstås men annars är det endast lusten som styr. En julklapp fick jag av min närmaste familj trots att vi inte längre ger varandra klappar. Så idag är jag upptagen med att försöka få ihop det, julpusslet. För mig är det en rent meditativ sysselsättning som gör sig extra bra på Annadag Jul. 

Julbord

Idag var vi på Tyrol (Gröna Lund) och åt julbord med barnen, två kusiner till mannen och deras barn. Vi var sammanlagt 14 stycken varav två veganer (våra döttrar). Jag är ingen stor vän av julbord och hade egentligen inte så stora förväntningar på att det här skulle vara annorlunda. Men det blev en mycket trevlig tillställning. Maten var god och riklig. Som vanligt fanns det sådant som var bättre än annat men på det hela taget var det väldigt gott. Tjejerna fick sin veganska mat serverad vid bordet. Den kom i omgångar med det kalla först och sedan det varma. De var båda mycket nöjda och tyckte att det mesta smakade gott. Vi satt bra och akustiken gjorde att man faktiskt kunde prata med fler än den som satt precis bredvid. Något som uppskattas för när man inte ses så ofta är det mycket som ska avhandlas. Mätta och nöjda hoppade vi över middagen och tog en lugn kväll i soffan.  Fyra arbetsdagar kvar och sedan lite julledig. 

Efterrätts- och gottebord. 

Förkylt

Förkylt var det här. Efter en minst sagt intensiv vecka med två dagar kvällsjobb och en konsert så gick det inte längre att hålla förkylningen stången. Idag bejakar jag min sjukdom och har tillbringat större delen av den i horisontalläge. Först avslutade jag Mrs Dalloway.  Den tog sig, egentligen skulle jag omedelbart läsa om den men lättsammare litteratur lockade så sen har jag plöjt Arne Dahls  bok Utmarker. Som alltid en spännande fartfylld historia men med lite mer nedtonad samhällskritik än vanligt.  Summa summarum var det precis så svårtuggat som jag behövde idag.  

Funderar över det faktum att vissa böcker tar så lång tid att läsa (Mrs Dalloway 165 sidor) och andra går av bara farten (Utmarker 384 sidor).  Språket i dem är kanske en nyckel och skillnaden i genre, att deckare har ett inbyggt driv i sig, man vill komma vidare se hur det går. Medan böcker som Mrs Dalloway är mer som en planlös promenad där man hamnar än här en där utan någon tydlig riktning och då blir också läsandet lite mer planlöst.  Spännande är det hur som helst att det är så stor skillnad. Nästa bok i högen har en helt annan karaktär. Den får jag skriva om när jag läst ut den. Det är inte den bok som är med på bilden, den får vänta ytterligare en stund på att bli läst. 

Bal

Vi hamnade på bal på Sjöhistoriska museet. Lång klänning och allt vad som därtill hör. Det blev oväntat trevligt med god mat och fin musik att svänga runt till. Till klänningen passade liksom inte kameraväskan och min lilla kuvertväska rymde knappt mobiltelefonen så bilderna blev inte de bästa men det blev i alla fall några stycken innan batteriet var helt urladdat. Lätt utmattade efter en sådan utsvävning tillbringades söndagen i stillhet.

272-sjohistoriska-2

 

272-sjohistoriska