Det var så vackert nu i eftermiddags i skymningens blå timme när ljuset långsamt försvann på himlen. I mitt huvud dök en versstrof upp: Det är vackrast när det skymmer. Den kommer från en dikt med samma namn skriven av Pär Lagerkvist. Dikten är tonsatt mer än en gång och har sjungits av bla Ulla Billquist men också av Bo Sundström och Frida Öhrn på skivan Den lyckliges väg. Då låter det såhär:
När det väl blivit mörkt kan man ändå fånga ljus med kameran om man har tillräckligt lång slutartid så att det lilla ljus som finns kan leta sig in genom bländaren. Jag ställde kameran på en kant bredvid Nynäsvägen och tryckte av. Då kan det bli så här. Gatlyktorna blev som stjärnor och ljuset från de förbipasserande bilarna blir som färgade streck. Rätt effektfullt eller hur.
Just den dikten funderade vi på till vår mammas dödsannons för hon tyckte att den var så fin på något vis…
Vackra bilder här som vanligt!
Kram
Jag tycker också att den är fin.
Kram
Dikten tycker jag mycket om och läste den för många, många år sedan på min farmore begravnig.
Men jag visst inte att den var tonsatt. Men nu vet jag och har lyssnat på den.
Vackra bilder och du har fått till ljuset så fint.
Kram!
Visst är dikten fin. Tack snälla du för beröm för bilderna, jag blir verkligen glad.
Kram
Skymningstid och ljuset då är verkligen speciellt och vackert tycker jag. Tycker också att din bild med stjärnlampor är så läcker och speciell. 🙂
Tack roligt att du gillar den.
Mycket effektfullt. Blå timmen är härlig live. Du lyckas förmedla den på ett bra sätt. Vacker och vemodig text. Så sant, så sant.
Kvällskram Bosse
Visst är det en vemodig känsla i blå timmen, men också väldigt rogivande.
Kram
Å, så vackert! Tackar för fin sång/poesi <3
Kram
Varsågod.
Kram