Fotografier

Mono Monday

Idag var temat ”Favorit minne”. Jag har tre minnen som kommer högt upp på min lista och det är födelsen av mina tre barn.  Det är otroligt att den yngsta redan fyllt 21. Här är en bild på de kläder som barnen hade på sig när vi lämnade BB. Den med Kalle Anka figurer på var det storasyskonen som valt ut. 

Förövrigt är det spännande det här med minne. Ett som är helt klart är att minnet inte alls är att lita på men i fallet med mina barns födelse är jag helt säker på att det är sant. 

Kompost

Satt och tittade på Instagram idag och slogs av alla vackra bilder och vänliga ord. Är det verkligen så som vardagen ser ut hos er andra? Jag är inget undantag i detta fall utan publicerar också sådant som jag tycker ser fint eller roligt ut och duckar för det där allvarliga och svåra. Men nu kände jag en längtan efter gräl, tårar och arga barn med rinnande näsor. Sedan fick jag en sådan lust att publicera bilder på sopor och skräp som en motvikt till allt det där fina. Det blev en bild rätt ner i kompostpåsen som på inget sätt motsvara det som jag egentligen var ute efter. Lite deppigt att till och med kompost kan vara vackert men man kan inte få allt här i världen. 

 

Nyponros

Nyponrosen har slagit ut mitt framför näsan på mig och utan att jag märkte det. Inte förrän det redan var ett faktum såg jag att det hade hänt. Hur kan det komma sig att de små skeendena i livet är så svåra att få tag på, att allt det som händer oss med små bokstäver passerar så oförmärkt förbi? Det finns (eller fanns) ett folk i Stilla havet som i sitt språk saknar ord för det pågående. Jag har funderat en del på det genom åren. Det har att göra med funderingar på hur ens världsbild färgar av sig på språket. Är det världen som ger mig språket eller är det tvärtom? Och hur blir min syn på världen, livet och döden och allt som ryms i det om jag bara kan prata om det som är och aldrig om det som är på väg att bli? Hur blir det om tillvaron är ett pärlband av stationer utan någon förflyttning däremellan. Jag har försökt tänka mig in i det men det är så svårt att frigöra sig från sitt eget språk, sin egen medvetenhet. Jag kan helt enkelt inte förstå hur en sådan tillvaro skulle te sig. Och under tiden som jag funderar händer just det. Först var det en knopp och nu är det en nyponros så egentligen är det kanske inte mer komplicerat än så.

Lång dag

Var på jobbet från halv åtta till kvart över sju. Det blir dåligt med skrivandet men en bild om dagen hinner jag i alla fall få till. Här kommer dagens och gårdagens bilder. 

Tiiny Tuesday bilden.  Lådan som är hopfogad av många små bitar är ett Backgammonspel från Tunisien. jag har aldrig lärt mig det spelet och lådan innehåller gamla diabilder från svärmor. 

Idag blev det en blombild. Blommorna har jag knipsat av i rabatten utanför porten. Tur att inte alla gör så för då skulle det inte bli några blommor kvar. Skämdes lite men det gick snabbt över. 

Iaktagelse på tunnelbnan

Man kan använda sin morgontidning på många olika sätt. En del läser i dem och andra sitter på dem.  Man kanske kan suga i sig innehållet med rumpan, vad vet jag. Eller så var det bara för att inte få andras bacillusker på sina fina byxor som hon la tidningen på sätet och sedan satte sig på den. Jag frågade aldrig och inte heller tog jag någon bild. Men jag tog en bild ut genom fönstret på jobbet idag. Solen sken, om det inte vore så kallt kunde man tro att våren är på väg.

äg.