Fotografier

Nyponros

Nyponrosen har slagit ut mitt framför näsan på mig och utan att jag märkte det. Inte förrän det redan var ett faktum såg jag att det hade hänt. Hur kan det komma sig att de små skeendena i livet är så svåra att få tag på, att allt det som händer oss med små bokstäver passerar så oförmärkt förbi? Det finns (eller fanns) ett folk i Stilla havet som i sitt språk saknar ord för det pågående. Jag har funderat en del på det genom åren. Det har att göra med funderingar på hur ens världsbild färgar av sig på språket. Är det världen som ger mig språket eller är det tvärtom? Och hur blir min syn på världen, livet och döden och allt som ryms i det om jag bara kan prata om det som är och aldrig om det som är på väg att bli? Hur blir det om tillvaron är ett pärlband av stationer utan någon förflyttning däremellan. Jag har försökt tänka mig in i det men det är så svårt att frigöra sig från sitt eget språk, sin egen medvetenhet. Jag kan helt enkelt inte förstå hur en sådan tillvaro skulle te sig. Och under tiden som jag funderar händer just det. Först var det en knopp och nu är det en nyponros så egentligen är det kanske inte mer komplicerat än så.

Lång dag

Var på jobbet från halv åtta till kvart över sju. Det blir dåligt med skrivandet men en bild om dagen hinner jag i alla fall få till. Här kommer dagens och gårdagens bilder. 

Tiiny Tuesday bilden.  Lådan som är hopfogad av många små bitar är ett Backgammonspel från Tunisien. jag har aldrig lärt mig det spelet och lådan innehåller gamla diabilder från svärmor. 

Idag blev det en blombild. Blommorna har jag knipsat av i rabatten utanför porten. Tur att inte alla gör så för då skulle det inte bli några blommor kvar. Skämdes lite men det gick snabbt över. 

Iaktagelse på tunnelbnan

Man kan använda sin morgontidning på många olika sätt. En del läser i dem och andra sitter på dem.  Man kanske kan suga i sig innehållet med rumpan, vad vet jag. Eller så var det bara för att inte få andras bacillusker på sina fina byxor som hon la tidningen på sätet och sedan satte sig på den. Jag frågade aldrig och inte heller tog jag någon bild. Men jag tog en bild ut genom fönstret på jobbet idag. Solen sken, om det inte vore så kallt kunde man tro att våren är på väg.

äg. 

Illusion

Nu rusar tiden så där obarmhärtigt fort igen och jag ”fastnar” i mina fotografier. det är svårt att låta bli. Mitt Blipfotande tar alldeles för mycket tid men är å andra sidan fantastiskt roligt. Idag är det svartvit måndag (mono monday) och det fanns ett tema Optical illusions. Det gick jag igång på det med hull och hår så hela kvällen försvann i ett nafs.  Till slut blev det blev en bild uppladdad och en del nya saker lärde jag mig på kuppen. Jag hade kunnat sitta ännu längre om det inte var för att jag har en hund att gå ut med. Hela Enskede är som en enda stor skridskobana så det gäller att gå försiktigt.