blogginlägg

Sista delen av vår semesterresa

Efter katedralen i Winchester önskade kära maken åka till Ightam Mote. Det går väl bra säger jag, vi har ingen tid att passa men vad är det för ställe. Nått hus säger han och blir mäkta irriterad över köerna på M25 mot London. Jag lite förvånad att han har så bråttom men det visar sig ha en förklaring.
På parkeringen möts vi av vännen Nilla och i parken sitter Martin med picknickkorg och champagne. En sådan underbar överraskning.

Ightam Mote är ett fantastiskt välbevarat hus där de äldsta delarna är från 1340 – 1360.  Läs mer om det här om du är intresserad.

Efter det besöket for vi vidare till Ashdown Park och traditionellt Afternoon tea.  Mätta och belåtna landade vi så småningom i Rye hemma hos våra vänner

Nästa dag var det Dover som stod på programmet.
Vi gick en promenad längs klipporna. När dimman lättade kunde vi se en skymt av Frankrikes kust.

Sedan var det dags för ett besök i Dover Castle ”Nyckeln till England”. Anledningen till att det kallats så är den stora betydelse för försvaret den haft genom historien.
Som besökare kan du utforska den medeltida borgen och några av de underjordiska tunnlarna. Borgen har återställts till sitt ursprungliga skick och inne i den har man byggt upp olika miljöer för att åskådliggöra hur det skulle kunna ha varit att leva och bo där.

Vi avslutade med att besöka Western Heights en mycket speciell plats som byggts för att försvara hamnen i Dover. Armén lämnade den så sent som 1961. Det är tre fort med djupa diken runt om.  Hur man än rör sig när man går i dikena känner man sig iakttagen.  Det kändes som om man var inne i ett dataspel. Häftigt och kusligt på en och samma gång.

Dagen avslutades med Fisch & Chips på stranden i Rye.

Vår sista dag tog vi ångtåget från Tenterden Town till Bodiam. Det är alltid trevligt att åka tåg men den här dagen var det väl varmt för att göra någonting egentligen. 

Väl framme gjorde vi trots värmen ett besök på Bodiam Castle. En fin liten borg som vi besökt tidigare. Jag tror nästan att glassen var höjdpunkten på det besöket.

På kvällen blev det middag från våra vänners restaurang. Eftersom vi på grund av värmen satt i trädgården och inte inne i restaurangen kände vi oss verkligen som VIP-gäster. 

Dagen därpå återvände vi till Sverige. Fyllda av intryck och upplevelser efter alla fantastiska dagar var det skönt att landa på torpet och i lugn och ro försöka smälta allt vi varit med om.

Dartmoor och Winchester

Dagen efter hamnade vi på Dartmoor. Heden som kanske är mest känd som hemvist för Baskevilles hund och de fångar som flytt från Dartmoors fängelse och irrar runt på heden i dimman. Vi såg varken hund eller fångar men däremot några av de halvvilda hästar som finns på heden. Dimmigt var det inte heller utan solen sken från en klarblå himmel. Vi parkerade bilen i byn Two Bridges som ligger mitt i Dartmoors nationalpark. Nu var jag så pass frisk att det blev en liten vandring på heden i det strålande solskenet. Innan vi kommer ut på heden passerar vi en fin stenhällsbro (clapper bridge). Bron har funnits där ända sedan medeltiden, den tid då man tog sig fram till fots eller häst.Efter promenaden och en välförtjänt öl på puben åkte vi vidare till Winchester.

I Winchester blev visade runt av Miranda.  Ännu en av alla de trevliga bliparna som finns runt om i världen. 
(För dig som inte vet kan jag berätta att Blip är en social nätverkstjänst som tillåter sina medlemmar att dela bilder och berätta sina historier en dag i taget. Blipfoto har medlemmar från mer 170 länder. Tjänsten är medlemsägd och drivs helt ideellt.)

Morgonen efter tittade vi ordentligt på Katedralen som är en av Englands största. Jane Austen är en av de som är begravda här och som gör att många turister letar sig hit.
När man tittar på Katedralen utifrån kan man tydligt se att en del av den ser ut att sjunka. Och så var det verkligen i början av 1900talet. Men dykaren William Walker förstärkte en del av den sanka grunden med mer än 25000 säckar betong, 115000 betongblock och 900000 tegelstenar. Han arbetade 6 timmar om dagen från 1906 till 1912 i totalt mörker på 6 meters djup och hindrade på så sätt kyrkan från total kollaps.  En riktig hjälte.

Regn

Det är årets längta dag och det regnar. Liksom jag kan njuta av soliga dagar njuter jag av den här regndagen. Imorgon är det midsommarafton och det ska regna då med. Precis så som det så ofta gör just den här dagen på året. Det gör inte så mycket eftersom vi inte blir så många och att vi kan sitta under tak. Precis hur många vi blir är lite oklart eftersom sonen inte riktigt kan ge besked. Men precis som med vädret är det som vanligt och något man inte riktigt kan göra något åt.  Helt säkert är att det kommer att bli trevligt hur det än blir. 

 

Lite trött

Det finns mycket som kan ta på krafterna. Allt från att omorganisera och samtidigt evakuera till att cykla till jobbet i nästan full storm (det kändes i alla fall så). Samtidigt finns många ljusglimtar och av att cykla blir man både stark och vältränad, det är i alla fall vad jag inbillar mig. Men att röja och packa ihop en hel verksamhet kan gör även den mest uthålliga lite matt. Och att samtidigt fundera över hur det ska bli när fyra enheter ska bli en kan vissa dagar te sig helt övermäktigt. Så bland flyttkartongerna och slänghögarna börjar jag alltmer längta efter semester.

Cykelvägen
 

Nationaldag

Jag har inget förhållande till nationaldagen, vet inte vad jag ska göra av den.  Så jag njöt av att få sovmorgon och har sedan ägnat hela dagen åt förberedelser inför ett annat firande som kommer att gå av stapeln på lördag.  Men eftersom vädret fortfarande är jämförelsevis kyligt var det ingen uppoffring att vistas i det varma köket. 

Kontrast

Från det skira, gröna, från fågelsången och björksuset till storstadens oväsen vilken kontrast. Det är människor och ljud överallt. Jag blir alltid överväldigad och lite trött av att byta mellan ”mina” två miljöer.
Jag promenerar nästan hela vägen hem från att ha jobbat sent ikväll. Luften är ljum, människorna många. Här kan man verkligen känna sig ensam tänker jag när jag går förbi en uteservering där alla verkar vara med någon. Jag traskar förbi många fler uteserveringar och många fler människor och funderar på om jag verkligen behöver både staden och landet och hur jag skulle välja om jag var tvungen.