blogginlägg

Höst

Nu har jag njutit av hösten några dagar på torpet. Tog ledigt och for iväg redan onsdagkväll. Riktig höst har det varit. Vi har haft sol, dimma och blötfuktigt väder, omväxlande kan man säga.
Äntligen fick vi eldat de tre stora högarna med allt ris. Så nu har vi utsikt över sjön igen. Jag har planterat vitlök och gjort iordning trädgårdslanden iför nästa odlingssäsong. Tre nya fågelholkar är uppsatta och de två gamla är städade. Stillsamt och tyst har det varit förutom i fredags när vi fick besök av min syster med man och en av sönerna. Svågern sågade brädor av körsbärsträdet vi lät fälla tidigare i år det förde en del oväsen. Skönt att han kunde ta rätt på det som annars hade bara hade blivit ved. Det har varit en långsam men nyttig ledighet. Man kan säga att det börjar bli ordning på torpet.

Att vara den man är

Inom sig bär man alla de åldrar man varit, det är i alla fall min övertygelse. Det kruxiga är bara att de man möter inte kan se det. Ibland skulle jag önska att några av mina tidigare åldrar var lite mer synliga, inte bara för mig utan även för andra. För det händer att vi har olika syn på det som är jag. När vi har det skulle det kanske kunna avhjälpas om betraktaren hade tillgång till fler aspekter av mig än dem jag för tillfället visar upp. Samtidigt händer det att jag helt medvetet gömmer undan något lager av mig och bara ståtar med de färggladaste, stoltaste mest övertygande. För det är klart att i lönesamtalet vill man inte framstå som ängslig och inkompetent även om det är så man ibland känner sig.

När jag började på arbetsterapeututbildningen kände jag ingen i min klass och jag minns hur befriande jag tyckte att det var att kunna ”uppfinna” sig själv. Att vara den jag ville vara utan att det fanns någon som kunde ha åsikter om att jag egentligen var någon annan. För även om man bär med sig alla år så kan man ibland hamna i att läge där omgivningens förväntningar gör en till någon annan än den man känner att man är. Ju äldre jag blir desto lättare känner jag att det är att vara i mig själv. Det är ju inte så farligt att inte vara helt rätt i alla lägen.

Ljus

Ljus var temat för bildspråksgruppens oktobermöte. Vi hade alla fotograferat två bilder på temat som vi nu ägnade kvällen åt att analysera och diskutera. Det är spännande hur olika man kan se på en bild och hur man kan hjälpa varandra att få syn på sådant man inte la märke till när man satt ensam på sin kammare och tittade. De flesta bilder växer när man ägnar dem lite omtanke i form av en ärlig och uppriktig analys. Det blev en lärorik kväll med både allvar och skratt.

Klicka på bilderna så blir de större.

Luft

Jag andas in och andas ut. Luften är runt omkring mig. Utan luft, utan andning skulle jag inte vara vid liv. Jag tänker på luften, luften som ständigt färdas vidare. Luften som bara är på tillfälligt besök här hos mig. Jag andas in och ut den och sedan färdas den vidare. Kanske att den hamnar någonstans på andra sidan jorden. Kanske att någon där andas in och andas ut den luft som jag tidigare andats in och ut. Tanken på det känns förenande, att vi har det gemensamt att vi delar samma luft jag och andra här på vår jord. Det känns bra på något sätt, den tanken.

Både och…

Både sommar och höst, stad och skog, sol och regn. Det har på många sätt varit en motsägelsefull helg full av både aktivitet och vila. Bikes in tweed bjöd på härliga cyklister i strålande sol. Skogspromenaden efteråt var välgörande även om den stora svampskörden uteblev. Idag for vi lite längre bort och hittade mer svamp men blev både kalla och blöta i det fina regnet som strilade ner över oss. Väl hemma värmde festade jag på varm Choklad med vispgrädde spetsad med en aning cognac. Inte alls dumt blev både varm och glad.

Korsspindel

Jag hittade en korsspindel i grönsakslandet. Det är första gången jag ser en. Den var oväntat vacker på sitt sätt. Sedan fotograferade jag några höstanemoner, de är vackra på ett helt annat sätt.
Jag lät både anemonerna och spindeln stanna utomhus, tänker att de gör sig bäst där.

Lin

Jag vet inte alls hur den svenska linproduktionen ser ut idag. Men om nu bomull är så miljöovänligt som jag tycker mig ha förstått att det är. Kanske vi skulle satsa på linet. Från min spånadskurs, som jag gick för mycket länge sedan, minns jag att det var väldigt roligt att spinna lin. Men det är en ganska lång process innan man kommit så långt. Vackert är det hur som helst med linfält som blommar. Just nu blommar det lin utanför min ytterdörr men inte i tillräcklig mängd för att göra textil av. Vi får helt enkelt nöja oss med att njuta av de vackra blommorna.

Upptagen med annat

Eller kanske snarare upptagen med inget. Tar mig tid att vara frånkopplad. Tar mig tid att vara utan mobil och internet. Tänker att jag är på avgiftning och långsamt hittar tillbaka till tystnaden och det där mellanrummet jag tjatar så om. Det tar tid att ingenting göra. Det tar tid att landa och hitta tillbaka till orden bortom de snabba kickarnas värld. Jag har små svarta anteckningsböcker som det börjar bli dags att fylla med funderingar igen. Så som jag gjorde förut innan allt det där digitala på allvar fick mig i sina klor. Jag kommer inte att stänga av eller stänga ner utan (som du redan märkt) bara vara lite mer sparsam med tiden här i den virtuella världen. Sticka klart kofta nummer två, läsa klart en hel drös med böcker och skriva ett och annat inlägg när andan faller på.

Fortfarande paus

Boken Yes är utläst. Den stämmer till eftertanke, där fanns mycket att fundera över. Det är väl hög tid att jag börjar tänka på hur jag vill leva mitt liv, vad jag vill ägna mina återstående dagar till. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har utrymme att fundera över det. Det märkliga är att trots att jag verkligen har en paus blir det inte mycket tänkt. Dagarna följer någon sorts lunk och det borde finnas hur mycket utrymme som helst att tänka de där djupa tankarna, att fundera och filosofera. Men det blir morgon och vips är det kväll. Kanske att en del av energin går åt att fundera på annat, sådant som jag egentligen inte kan göra så mycket åt.

Uppkopplingen här på torpet är inte den snabbaste så därför blir det inte många inlägg. Det finns roligare saker att ägna sin ledighet åt än att sitta och stirra på skärmen som långsamt, långsamt kopplar upp.

Men lite blir gjort även om det går långsamt. Nya gardiner i härbret. En sommarkofta färdig-stickad och en ny på gång. Lite blåbär är plockade. Röjer i backen ner till sjön. I år för vi krig mot kaprifolen som ligger som ett täcke på marken och långsamt sprider sig över ett allt större område.
Vattnar, skördar och fotograferar. Och det är väl det som är semester.