blogginlägg

Kontrast

Från det skira, gröna, från fågelsången och björksuset till storstadens oväsen vilken kontrast. Det är människor och ljud överallt. Jag blir alltid överväldigad och lite trött av att byta mellan ”mina” två miljöer.
Jag promenerar nästan hela vägen hem från att ha jobbat sent ikväll. Luften är ljum, människorna många. Här kan man verkligen känna sig ensam tänker jag när jag går förbi en uteservering där alla verkar vara med någon. Jag traskar förbi många fler uteserveringar och många fler människor och funderar på om jag verkligen behöver både staden och landet och hur jag skulle välja om jag var tvungen. 

Dag två

Äventyret fortsatte med nya insikter och avsikter som kanske inte alltid blev precis så som man tänkt från början. Ny kamera med inbyggd slutare såg dagens ljus och många blev turerna in i mörkrummet. Nu ska jag landa och försöka förstå vad det var vi gjorde, egentligen. Jag ska också försöka lära känna mina två kameror lite bättre. Och så jag ska spana efter den optimala plåtburken att bygga om till kamera nr tre jag har en bestämd idé om hur den ska se ut. 

Min nya ”Penn” kamera

Bilder tagna med Pennkameran


Bilden tagen med den blå kameran

Glad Påsk

Ovanligt många djur såg vi idag på vår långpromenad. Först var det ett antal hjortar som oroligt spanade på oss och sedan försvann upp i skogen. Jag hade fel kamera för att fota på så lång håll men tog i alla fall en bild. Sedan passerade vi ett passande påskmotiv. Ståtlig tupp med ett gäng hönor som spatserade fritt omkring. Lite senare fick vi syn på ett gäng råddjur som betade nedanför Övre Lundby men där blev det ingen bild. Deras vita rumpor försvann innan vi ens kom i närheten.
Nu njuter vi i stillhet och brasans sprak en vilsam och trivsam påsk. Jag önskar dig också en riktigt Glad Påsk.

Om man klickar på hjortbilden blir den större men usel. Bilden på tuppen däremot gör sig bra i större variant. 

 

Vi var fyra

Vi var fyra stycken som lärde känna varandra när vi läste etnologi på Stockholms universitet för mer än 30 år sedan.  Under alla år har vi haft kontakt och träffats på Blå Porten under pilträden för långa slingrande samtal om livet, döden och allt däremellan. 

I januari fick vi veta att en av oss var mycket sjuk, hon ville inte att vi skulle komma förbi henne. Sedan försvann hon utan att lämna några spår, men väldigt många frågor. Vi letade och sökte på alla möjliga sätt men hon var borta. Det var som om hon aldrig funnits. Till sist, när vi ringde folkbokföringen fick vi beskedet att hon dött kort efter att hon meddelat oss att hon var sjuk. 
Alla frågor vi hade om hur och var verkade få stå obesvarade vilket gjorde det svårt för oss att ta farväl på riktigt. Vi bara ältade allt varje gång vi sågs. Vi kunde inte komma på hur vi skulle komma vidare och få svar på allt det som vi undrade. Vi visste att hon hade en bror men inte vad han hette eller var han bodde. Men så hittade jag en person som skulle kunna vara brodern. På vinst och förlust skrev vi ett brev, sedan väntade och väntade vi. Tänkte att vi får nog aldrig veta. Men så igår kom ett mail från brodern där han svarade på allt det vi undrade över. Så nu vet vi och nu vet vi också hur vi ska ta farväl tillsammans.
Det är märkligt hur man kan känna någon väl på ett sätt men ändå på ett annat sätt inte veta så mycket om den människan. Man skulle kunna säga att hon var en väldigt privat person på många sätt. 
Vi var fyra men nu är vi tre som träffas och fortsätter våra samtal om livet och döden och allt det där som ryms däremellan. 

Det är så skört, livet.

Köket kl 06:30

Det är lite lättare att komma upp på morgonen när man möts av ljuset och solen. Men det var ishavsvindar som blåste ute och termometern visade på nästan 10 minusgrader så det gällde att vara ordentligt klädd. Speciellt som dagen bjöd på en hel del utevistelse vilket inte är så vanligt för min del. Ibland var det snöyra och ibland klart solsken. En ombytlig dag på många sätt där jag och min kollega under dagen har rört oss från en söderkommun till en annan. 


Mode?

Det har visserligen varit en eller två plusgrader idag men jag jag förstår ändå inte hur man kan gå i små ankelsockor och låga skor utan att frysa om fötterna. Jag tror mig förstå att det är helt ute med vinterskor. Men hu för att klafsa omkring så här i den blöta snösörja som just nu täcker våra trottoarer. Jag tar risken att vara helt ute och håller mig till vinterkängorna ett tag till.