Zazen II

Någon gång i början av 1990-talet letade sig en bok hem till mig. Jag minns inte alls varifrån den kom men jag kommer ihåg att den stod där i bokhyllan och stirrade lite uppfordrande på mig. Trots det tror jag att det tog ganska lång tid innan jag på allvar tog mig an den.  Boken heter Meditationshandboken, för alla som vill lära sig meditera på egen hand. Jag skred till verket under en sommarledighet med stor energi och beslutsamhet. Och jag vill, i alla fall i minnet, tro att jag fullföljde bokens 4  veckorsprogram även om mina anteckningar upphör redan vi dag 9. Sista anteckningen : Det är svårt det här, tankarna glider iväg till annat.

Jag tror att det var redan på hösten därpå som jag hittade en kurs i Zazen på Folkuniversitetet. Kvinnan som höll kursen var aktiv i någon av Stockholms församlingar och kånkade meditationspallar kors och tvärs över staden för att hålla sina kurser.  Vi var kanske 8 stycken som mediterade tillsammans i en lokal på Östermalm.  Det var då jag upptäckte på riktig hur bra jag mår om jag gör det. Och det är precis så som jag skrev i tidigare inlägg, på samma gång väldigt enkelt och ruskigt svårt.
Det japanska ordet ”zen” kommer från sanskritordet ”dhyana” som betyder meditation. Det mest centrala i zen är zazen, d v s sittande meditation (za = sitta). Men zen är inte bara att sitta ner och meditera det kan också vara ett sätt att förhålla sig till livet och sin omvärld.
Thich Nhat Hanh zenmästare, poet och fredsaktivist säger i sin bok Mandelträdet i din trädgård, uppmärksamhetens under  ”Vårt sanna hem är detta ögonblick. Att leva i detta ögonblick är ett mirakel. Det är inte att gå på vatten som är det stora miraklet. Miraklet är att gå på den gröna jorden just i detta ögonblick”.  Och det är så det är, precis så enkelt och så svårt. Och som han också säger: Det är inte en fråga om tro utan om övning. Så det är bara att sätta sig ner igen och igen.

vass

 

 

 

10 svar

  1. Kan tänka mig att det inte är helt lätt. I vår tillvaro är många gånger tempot högt uppskruvat och då måste det vara en tillgång att kunna meditera. Men jag förstår att det kräver mycket övning…

    Kram

  2. Hej, jag har inte provat på meditation, inte på yoga, men väl chi gong. Det var nog inte heller något för mig. Läste nyss att man skickat in buddistmunkar i magnetröntgen och kunde konstatera att när de mediterade så var det otroligt aktiv hjärnverksamhet! Tror jag det… Förresten, inte lyssnar jag till musik heller. Vilken konstig prick jag är…
    Kram

    1. Chi gong är för statiskt för mig. Fixar inte att det är så långsamt. Antingen ska det röra sig som min yoga eller också vara alldeles still som Zazen. Vi är nog lite konstiga alla, var och en på sitt sätt visst är det en härlig tanke.
      Kram

  3. Känner igen mig i det du skriver om hur du började med meditation. Minns inte vad boken hette men att jag noga följde den upplagda planen. Ju mer jag mediterat och ju mindre vikt jag lagt vid hur jag ska vara och hur det ska kännas desto mer har jag fått ut av det. Så gott att bara koppla av och vara.

    En alldeles underbar meditationsbild.

    1. Tack, jag blev väldigt nöjd över fotografiet på vassruggen i Tyresta. Det är något japanskt över den och det tycker jag om.
      Visst är det välgörande att liksom släppa taget och bara flyta med i andningen.

  4. Varför ska det var lätt när det kan vara svårt…Och visst ger övning färdighet, helt klart.
    Jag tror också att meditationen befriar tankar och ger utrymme för nya.
    Din bild var väldigt rogivande och inpirerar till ett meditativt tillstånd.
    Tack för förklaringar! Jag har glömt en hel del vad gäller meditation och skulle nog ta tag i det hela igen.
    Kram!

    1. Roligt att du tycker om bilden. Den är från Tyresta naturreservat.
      Jag har tagit nya tag med meditationen får se om jag lyckas hålla det igång.
      Kram

  5. Jag ”utövade” trancendental meditation,TM, under en ganska lång period för ett antal år sedan. (allt ligger långt bak i det förflutna känns det som).
    Mådde mycket bra av det, men trots det så rann det ut i sanden…
    Mycket kan ju skyllas på vår tillvaro, men… nä, obegripligt.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.