Minne

Vissa saker lär men sig och när man väl lärt sig så verkar kunskapen sitta kvar i kroppen. Cykla, simma och sticka är sånt som man lär sig en gång för alla. Så trots att jag inte stickat på väldigt länge var det bara att ta upp tråden och sätta igång. Först blev det ett par vantar och i söndags var jag färdig med tröjan. En riktigt varm och go Islandströja blev det.

Min Afmaelitröja

6 Responses

  1. Wow, det var verkligen imponerande och så fin den är! Själv är jag pigg på att sticka något men tycker att dagens mönster verkar så komplicerade…

    Kram

    1. Det här var inte alls svårt. Mest räta på rundsticka. Jag tror att du bara ska ta tag i det. Svårigheterna löser sig under resans gång och blir det allt för knepigt skicka iväg ett rop på hjälp till dina bloggvänner. Jag är säker på att vi kan lösa det mesta tillsammans.
      Kram

  2. Alltså, det är väldigt orättvist att jämföra cykelåkning och stickning, eller handarbete överhuvudtaget . Cykla är ju enkelt, även om jag fått lägga den träningsformen på hyllan då jag ofta drabbas av yrsel. Men handarbeta, nä, mina korvar till fingrar har aldrig velat samarbeta…Himla snygg tröja blev det, nu kan du ju inte sluta! Trevlig helg

  3. Oj, så fin tröja!
    Jag har handarbetat mycket i mitt liv, men jag har aldrig riktigt tagit mig tid att sticka med olika färger. Det blir oftast enfärgad mönsterstickning.
    Men den där tröjan fick lusten att vakna i mig, lusten att sticka något i flera färger.
    Min mamma stickade ofta med olika färger, och hon förklarade för mig hur jag skulle göra, men jag tröttnade alltid innan jag fick kläm på det. Skulle vara tillfredsställande att själv åstadkomma något i den vägen, innan det är för sent 😉
    Kramis

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.