Morgon

Det är sömn kvar i kroppen. Jag har förflyttat mig till underjorden, där som pendeltågen stannar. Människor här nere rör sig långsamt i väntan på nästa tåg. När tåget kommer och dörrarna öppnas blir det lite mer fart. De inne i tåget vimlar ut och går med snabba steg mot utgångarna. De väntande vimlar ombord. Dörrarna stängs och det blir åter tyst. De flestas steg låter lite tassande. Men rätt som det är klapprar några lite högre klackar förbi. Eller broddar som låter högt och obekvämt. Det är oväntat spännande att blunda och bara ta in ljuden. Mitt tåg är försenat så allt jag kan göra är att sitta här och lyssna. Det är faktiskt helt ok.

2 Responses

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.