När jag som 18-åring gick på gymnasiet på Bohusgatan Södermalm och bodde här i Enskede kom jag aldrig på tanken att jag kunde gå eller cykla dit. Det hade tagit ungefär 10 minuter att cykla men jag tog tunnelbanan de fyra stationerna varje morgon.
När jag var ung var jag upptagen av andra saker och kroppen var något som skötte sig självt, var förlåtande och inte behövde tas omhand.
Nu när jag är lite äldre är kroppen en del av mig som gör sig påmind. Den behöver helt klart tas om hand och är inte alls särskilt förlåtande.
Som ung hände det att jag joggade, gympade och på olika sätt rörde på mig. Ibland mer regelbundet och ibland inte alls. Det var alltid en plåga och något jag gjorde mer av plikt än av möjlighet.
Idag känner jag att jag mår bra av att röra mig. Det tillför välbefinnande och jag gör det regelbundet och oftast av lust. Jag har hittat det som jag mår bra av att göra och jag gör det med en intensitet som passar för mig. Jag är ingen sportig människa och jag är definitivt ingen tävlingsmänniska. Jag rör mig för att jag mår bra av det och för att jag njuter av att göra det. Om det går lite lättare idag än det gjorde igår är det ett plus men jag mäter och väger inte varje liten framgång. Den påtagliga belöningen är att jag orkar mer och att kroppen lyder utan att göra ont.
Den träning jag gör (cyklar, promenerar och yogar) gör att jag blir starkare och smidigare men jag får inte så mycket konditionsträning. Cyklar gör jag mest som transport och det blir sällan speciellt långa sträckor. De promenader jag gör med hunden går inte fort och blir ofta inte heller speciellt långa i alla fall inte om han ska bestämma. Här blir det mest fråga om att släpa med honom om man ska gå någorlunda raskt. Så för att avhjälpa denna brist på ren konditionsträning har jag inhandlat ett par löparskor. För är det något jag lärt mig med åren så är det att skorna är det viktigaste när man ska gå och springa. Nu tänker jag inte springa särskilt fort och inte heller speciellt långt men det är i alla fall viktigt att fötterna mår bra. På väg till kassan med skorna kom den trevliga försäljaren och undrade om jag inte också behövde ett joggingset med jacka och tights. Nej jag tror inte det blev mitt svar, för vet du vad som är så fiffigt med att jogga, jo att man kan springa i nästan vilka kläder som helst.
Åh, vilka underbara blåsippor du har fotograferat!
Och att röra på sig är fint när man får ta det i sin egen takt och kan lyssna på kroppens signaler samtidigt. Ja, tänk att det finns speciella kläder för allt… jag tänker som du att man kan jogga i det mesta. Fast ett par joggingskor funkar onekligen bäst 🙂
Önskar dig en fin vecka!
Kram Christina
Skorna är det viktiga sedan spelar resten mindre roll. Det har varit många fina blåsippor i år. Ovanligt många faktiskt. Ha en skön vecka du med. Kram
Just springa har jag svårt för men jag tänkte komma igång med att cykla igen. Hundpromenaderna ger rörelse men ingen direkt konditionsträning men det behövs också. Nya friska tag alltså 🙂
Jag gillar egentligen inte heller att springa men ska göra ett försök. Tänker att det är det snabbaste sättet. Men det kommer inte att bli långt och inte särskilt fort heller. Cykla är härligt men till jobbet tar det högst en kvart så det är lite för kort för att ge resultat.
Ja, det svåraste är ju att komma igång. Springa har jag svårt med nu för tiden. En hel del cykling blir det och skogspromenader. Skorna slarvar jag med tyvärr. Hm… försäljarna skulle naturligtvis vilja sälja hela utstyrseln.
Hade sett ut de… kommit lunkande som fantomen…
Kram på dig!
Jag gillar egentligen inte att springa men tänker att det kan vara ett lätt sätt att få lite hjärtgymnastik. Få se hur länge det kan hålla i sig. Jag har satsat på skorna och resten blir som Kajsa Warg jag tar vad jag har. Ingen fantomen här inte 🙂