På väg

Vi åker tåg söderut. Det är vilsamt att låta sig transporteras genom ett vintrigt landskap. Snötyngda granar och rimfrostsmyckade träd susar förbi utanför tågfönstret. Helst vill jag bara fortsätta åka och aldrig komma fram. Jag stickar på en vante som blir för liten. Det gör inget, det är vilsamt det också. Kanske, om en stund när vi är framme att jag repar upp den och börjar om från början.

8 Responses

  1. Visst kan själva resandet vara resan. Jag njuter av den fantastiskt vackra bilden och låter mig tas med.
    Kanske töjer sig vanten…
    Kram!

  2. Instämmer att bilden är otroligt vacker, ger ett trolskt intryck. Tagen från tågfönstret?

    Att resa med tåg gillar jag, där kan man röra sig när man känner för det. Värre är det långfärdsbussar och flygplan, där sitter man där man sitter… 🙂

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.