Det var någon om att andas. En tanke som kunde utvecklas och växa precis som andetaget gör när man långsamt och medvetet andas ut och andas in. Då och där i mörkret var jag för trött för att kliva upp och skriva ner det jag hade fått fatt på. Nästa morgon hade tanken försvunnit lika spårlöst som dimman på insjön när solen bryter fram på morgonen.
Kanske handlade det om kroppen och om åldrandet, som så många av mina tankar gör just nu. Jag närma mig en ny fas i livet att känner mig lite vilsen i det. Det är svårt att riktigt veta vad jag vill och hur det kommer att kännas när jag väl är där. Kommer jag att ens att veta att jag är framme?
Och som så ofta när mörkret tränger sig på går det långsammare både i kroppen och huvudet. Det är lite ovant att sakta ner. I söndags blev jag sittande hela dagen utan att ta tag i något av det jag hade tänkt. Om det varit någon annan som gjort så hade jag sagt: så bra av dig, det var nog precis vad du behövde. Nu kändes det som om jag slösat bort en dag. Varför är det alltid så lätt att vara klok när det gäller andra och så svårt att vara lite snäll mot sig själv? Jag inser att jag har en hel del att jobba med. Lite mer sitta och glo och lite mindre fara omkring. Det kan kanske hjälpa mig att få syn på det där som jag inte riktigt får fatt på, det som handlar om vad jag egentligen vill.
Väldigt kloka tankar! Jag har som pensionär kommit över den trappan där du befinner dig, jag har insett att jag mår bäst när jag ”bara är”. Förut var jag aktiv i en massa, i PRO hade jag tre ansvarsområden, jag jobbade på kyrkans loppis och hade en del andra engagemang, suckade ibland men tyckte ändå livet var okej. Efter flytten har jag istället för att gå med i föreningar tagit ett steg tillbaka och bara ägnat mig åt att lära känna bygden och göra vad som faller mig in. Och hör och häpna, nu vill jag inget annat, jag vill inte engagera mig, inte just nu i alla fall, jag njuter av friheten av dagar utan prickar i kalendern. Jag vet inte vilken brytpunkt du befinner dig i, men du är en mycket klok kvinna så om du bara lyssnar till ditt inre så blir det bra. Och en del av att vara människa handlar om att ifrågasätta, gör jag rätt, borde jag göra något annat, varför känner jag så här? Ha det så gott, kul att du är med på banan igen
Det är nog så att var sak har sin tid. Jag börjar närma mig pension och funderar mycket på närjag ska gå och hur det kommer att bli. Jag har gått ner i tid och är ledig en dag i veckan det är fantastiskt. Jag har saktat ner men skulle nog vilja ta det ännu lugnare. Eller kanske bara göra lite andra saker. Men så vips är det ju så roligt på jobbet så, ja det är helt enkelt svårt att veta vad jag vill. :). Glad att du har tålamod att vänta på mina högst sporadiska inlägg. Det värmer.
Kram Kersti
Den undre bilden är helt magisk! Fantastiskt fint fångat. Ha det gott.
Tack, På Skogskyrkogården finns många fina fotomöjligheter.