Det är som en väv som ständigt fylls på men med den skillnaden att där finns mellanrum. Utrymmen mellan aktiviteterna där det finns ett tomrum. Ett tomrum där jag kan fundera och filosofera.
Det kluriga är att jag fått tid till att hitta på tusen nya saker jag vill göra. Nu försöker jag att stillsamt bromsa och hitta en rytm där jag kan förvalta allt det där jag har testat och där jag har plats att fortsätta med de jag tycker om att göra. Allt har sin tid men väldigt olika tid. Jag försöka göra plats för ensamhetstid, tillsammanstid, förkovringstid och tid för att låta handen arbeta på olika sätt. Det finns mycket tid men som inte alltid känns som om den räcker. Konsten är att ta djupa andetag och vila i känslan att det som görs idag är alldeles tillräckligt.
