Nu har vi landat i tystnaden. Farbror Rimfrost har målat världen vacker vit och med hans hjälp upptäcker jag vinterns skönhet i en ormbunke. Den är fortfarande grön, ännu ett av tillvarons mysterium. De vissna lupinerna är som små konstverk där fröskidorna, som för längesedan tömts på sitt innehåll, spelar huvudrollen.
Mörkret faller och jag drar mig in i stugvärmen. Här knastrar elden i vedspisen och allt är så idylliskt så man skäms. Jag tar ett tag med sopborsten och funderar över varför det är så svårt att hitta bra sopborstar och sopskyfflar och varför så få människor ägnar tid till att sopa. Det är en betydligt behagligare sysselsättning än dammsugning, nästan meditativt och så låter det inte mer än ett tyst svischande.
Innan vi for till torpet brottades jag, som vanligt, med min ovilja att byta position. Jag tycker om att vara där jag är. Det blir bara svårare för mig med åren, det där med att flytta från en punkt till en annan. Jag vet att det blir bra när jag väl är där, och jag vet att det ofta är jag som föreslagit förändringen. Inte sällan ligger den långt fram i tiden och är liksom ofarligt då när jag kommer med förslaget men ju närmare det kommer desto jobbigare blir det. Men nu är jag här och det är ett alldeles utmärkt ställe att vara på. Det är bara det att det kommer att bli svårt när vi ska tillbaka till stan igen. Men det dröjer och under tiden ska jag landa i lugnet som finns i tystnaden och mörkret.
Det tycks lite grann som om ert landställe är en annan värld, en annan verklighet, kanske i ett annat slags dimension t o m – ofta tycker jag att naturen kan upplevas så när man ommer riktigt nära – så kanske din tvekan inte är så konstig. Sedan, när du omslutits av landställets rytm och tystnad är det kanske som om din vardagsvärld blir den overkliga?
Gissar att ni tänker vänta ut det nya året där i frost och tystnad – fint, njut! (själva skulle vi ha midnattspicknick på stranden men BBC lovar ösregn – typiskt – så det blir nog något improviserat hemmavid).
Gott Nytt År och kram till er båda! Ser fram emot att ses!
Nilla
Så kan det verkligen kännas, som en annan dimension. Nu är vi tillbaka i staden och vistelsen på torpet ter sig avlägsen. Det var väldigt härliga dagar i lugn och tystnad. Välbehövligt. Nu sitter jag här i stan och längtar tillbaka men på måndag börjar verkligheten på riktigt.
Ser fram emot ditt besök.
Gott Nytt År hälsa Martin.
Kram
Ibland händer det att vi, som har fyrtio minuter till tystnaden i stugan i skogen vid havet, tänker att det egentligen skulle vara skönt att strunta i att åka dit en helg. Sällan händer det, men då ångrar jag mig ofta. Men så visar det sig trots allt att stadshelgen blir bra.
Det är väl så att det blir bra är man är. Nyårshelgen i torpet var en höjdare. Tyst, mörkt och avkopplande på alla sätt.
God fortsättning.
Just det där med att bryta upp är så svårt. Jag vill aldrig flytta på mig eller ge mig iväg men när vi väl rest iväg är det jag som aldrig vill åka hem. Då vill jag inte heller bryta upp utan helst stanna kvar. Vad mysigt att vara i stugan nu, längtar till torpet i Hälsingland men vi är aldrig där under vintern. Då är det stängt. Ha det gott!
Det var väl det jag visste att det finns fler som är som jag. Skönt att vara i så gott sällskap.
Att vara på torpet på vintern är så avkopplande och välgörande att vi borde göra det mycket oftare än vi gör. Men bättre en gång än ingen.