Jag bestämde mig för att inte vara bekväm utan att utmana latmasken och bar upp cykeln från källaren. Resultat så långt, två dagars cykling till och från arbetet. Första dagen gick det ganska bra. Blev omcyklad av de flesta men det kändes ändå helt ok både i kropp och själ. Andra dagen (idag) var tung och mödosam. Stumma ben och dåligt flås men cyklade i alla fall om en kvinna på hemvägen vilket stärkte mitt självförtroende. Imorgon blir en vilodag eftersom jag inte ska in till jobbet. På fredag blir det nog inte heller något cyklande av. Jag tror att det är viktigt att inte vara för hård mot latmasken utan ta det lite försiktigt så att det inte blir bakslag. Fortsättning följer och under tiden sjunger fåglarna och blommorna slår ut i rabatten. Livet är inte så illa.
