Idag är jag i Japan. Morgonen bjöd på vacker dimma som sedan lättade och visade mer av den underbara utsikten. Matnyttiga föreläsningar, varma källor och trevligt sällskap. Japan är ett trevligt ställe att vara på.
Jag har en speciell hylla för mina pärlor. Det är böcker som på något sätt är lite mer än andra. Det är ofta tunna men innehållsrika. Det är böcker där varje ord är vägt på guldvåg. Böcker med mellanrum där man som läsare kan reflektera och fundera. Det är böcker som gör livet lite större och mig som läsare lite visare. Det är böcker där jag, när jag läser om dem, för det gör jag, efteråt ser världen i ett nytt ljus. Det är som om jag får en ny utsikt.
Nu sist har jag läst Snö av Maxence Fermine. Det är en bok på 109 sprängfyllda sidor fulla med mellanrum.
”En morgon vaknar han. Det är dags att dra sig
tillbaka från världen för att bättre kunna förvånas
över den.
En morgon tar han sig tid att se på sitt liv.”
Han skriver också att:
”Det finns två sorters människor.
Det finns de som lever, leker och dör.
Och det finns de som aldrig gör något annat än håller balansen på livets höjder.
Det finns handlingsmänniskor.
Och det finns lindansare.”
Jag tror att jag ska satsa en del av mitt sommarlov på att dra mig tillbaka för att kunna se på världen med nya ögon. Och på att ta mig tid och reflektera lite över just mitt liv.
Fjäril i snö.
Bilden ser förskräckligt oskarp ut men om du klickar på den så blir den bättre.
Jag står i duschen och önskar att jag låg i sängen. Blir stående länge eftersom själva förflyttningen känns ansträngande. Som att resa. Jag vill gärna vara på andra platser, se nya saker, träffa andra människor och lära nytt. Men det är inte alltid jag är så förtjust i själva förflyttningen, ganska sällan faktiskt. Flygplatser kan kanske möjliggöra spännande möten men mest är det bara tråkig väntan, lite pirrig förväntan och en massa tid i vacuum. Och hur kul är det egentligen att klämma in sig i flygplansfåtöljen och äta plastinpackad mat med plastbestick, om de nu överhuvudtaget serveras någon mat. Om man nu ska resa, det är inte alla som vill det, så känns tåg eller båt som de trivsammaste sätten. Man kan röra sig under tiden, själen hinner med och själva resan kan bli en upplevelse i sig. För att komma till Japan på rimlig tid är det flyg som gäller. Men väl där kan man åka både tåg och tunnelbana. Flest trevliga möten blev det i tunnelbanan. Bara man ställde sig där med en uppvecklad karta kom hjälpsamma Tokyobor till undsättning vare sig vi behövde det eller ej. Jag tyckte det var så trevligt att jag försöker göra samma sak här hemma i Stockholm. Då kan man få till spännande möten utan att behöva resa alls.