Jag tror inte att det är i optimeringen och maximeringen det sker. Nej det är mer i mellanrummen, i tystnaden och eftertänksamheten. Det är där som det händer något med oss människor. Om vi vågar vara där, om vi vågar lyssna. Sen är det inte så lätt att lyssna på sitt inre, för det mesta är det bara tyst eller så går tankarna runt som en tvättmaskin och hamnar alltid på samma ställe. Men då och då kan man lyckas med konststycket att ta sig ut ur tvättmaskinen och hamna på en skimrande plats där tankarna lyfter, där rösten blir ett språk, en mening, ett tilltal och där man på något sätt lär sig någonting om sig själv. Jag tror att mellanrummen är en nödvändighet, att man behöver stänga av allt brus, alla ingående kanaler och vila i pausen. För om man törs det, om man törs stanna där en stund det är då det kan ske mirakel.
Tankar
Tankar och funderingar
När jag går till tunnelbanan på morgonen får jag ofta tankar och funderingar som jag har för avsikt att dela med mig av här på bloggen. De är vanligtvis väldigt välformulerade i mitt huvud men sedan på kvällen när jag kommer hem är de helt försvunna, puts väck. Det är bara minnet av att jag haft en tanke som finns kvar. Jag har tänkt att jag ska prata in de där funderingarna i mobilen för att behålla dem men det har inte blivit av. Det är retligt att de inte låter sig fångas utan bara slinker ur greppet som hala ålar. Så trots att jag vet att jag tänkte en massa saker om språk och tänkande när jag i morse lyssnade på Filosofiska rummet så har jag i skrivandes stund inte den blekaste aning om vad de var. Men lyssna gärna på programmet för det var väldigt intressant det kommer jag i alla fall ihåg.
Ordning
Mellandag, grå och lite långsam. Börjar få lätt panik för att jag inte gör något. Eller rättare sagt för att jag inte får någon ordning på mina tankar. För jag gör just det, jag tänker. Försöker bringa ordning i alla vilande projekt, alla intentioner och alla goda föresatser. Jag vet inte vad det är som gör det så svårt. Varför det inte går att börja med 1 och sedan gå vidare till 2. Jag brukade älska att göra listor. Det var en säker och trygg metod, något att hålla sig till när resten av världen gungade. Men vad är det som händer eller har hänt? Mina tankar känns avbrutna, det är som de snabba klippen i en actionfilm, eller som det planlösa klickandet på datorn. Det är där jag måste börja inser jag nu. Jag ska starta med att målmedvetet och fokuserat göra en sak i taget. Att tänka varje tanke till slut och ställa allt annat på väntelista. Det känns som en bra intention för 2016. Och jag har ju fortfarande en dag på mig att öva.
Där i mellanrummet kan man ana något annat.
Gullmarsplan 30/12
Overksam
Semester är att göra något annat än det man vanligtvis ägnar sig åt. Jag gör det, gör något annat eller ingenting. Det är en smula ovant att ingenting göra. Det är egentligen inte alls svårt. Det svåra är att inte få ångest över det utan försöka intala sig att det är helt i sin ordning. Att det är ok att sitta på trappan och bara vara. Jag försöker spara varje ögonblick för kommande behov för jag vet att det kommer att behövas mycket av den varan när hösten kommer.
I ingenting finns det plats för tankar men de svävar iväg som såpbubblor och är omöjliga att fånga. I stunden känns de rejäla och nydanande men upplöser sig i samma ögonblick som jag tror att jag kan få dem på pränt. Ibland undrar jag hur länge jag skulle behöva vara ledig för att få ordning på dem. Eller kanske är det något jag inte kan förvänta mig, något onåbart som bara finns i min längtan. Och i den längtan blir jag sittande på härbretrappan och titta på fröet som virvlar i vinden. Är det verkligen att ingenting göra?