På tunnelbanan

Jag sitter på tunnelbanan på väg in för att möta en vän. Bredvid mig sitter två unga tjejer, de pratar om sin höga frånvaro och risken för att få indraget CSN men framför allt om sina mammor som oroar sig, som undrar och som de inte vill ska få veta. Jag lyssnar och funderar på hur man skulle kunna berätta för dem att det är inte mammornas framtid utan deras egen det handlar om. Att de inte går i skolan för mammornas skull utan för sin egen. Eller att det i alla fall borde vara så. Jag kommer inte på något bra sätt sätt att förmedla det så jag säger inget och vid nästa station stiger de av.

Sommar

Det är som att sprattla mitt i mellan land och vatten. Att inte riktigt veta var man hör hemma.
I sommarledigheten finns intet fäste, pärlorna rullar av tråden en efter en och för mig allt närmare hösten.
Jag längtar efter att vara kvar i sommaren i evighet samtidigt som en del av mig längtar efter vardagens rutiner. Men kan det bli vardag när man är ledig hela tiden?

Nya tider

Nu börjar en ny fas i livet. Eller är det kanske så att den varit på gång längre än jag anat. Att den smugit sig på istället för att komma dundrande. Jag har ännu inte riktigt märkt någon stor skillnad mellan före och efter. Ännu känns det mer som en vanlig semester eller lite vanligt ledigt så där som det kunde bli när jag tog ut en dag flextid lite då och då. Det kanske dröjer tills vintermörkret sätter in, det är kanske då först som skillnaden kommer att märkas.

Men nog har jag börjat att fundera, ställt den där frågan som inte riktigt låter sig besvaras. Vad vill jag egentligen. Det är alltid så mycket brus i vägen, så många hänsyner som behöver tas. Så den där oändliga tiden att själv förfoga över enligt eget gottfinnande verkar inte riktigt finnas. Den är mer som ett rykte, en sägen som man pratar om men som ingen har sett till. Jag tror mig förstå att det är som med så mycket annat i livet en fråga om prioritering. Och just nu ska jag prioritera en stunds bokläsning och sedan en natts sömn utan att behöva väckas av väckarklockan imorgon. Det är faktiskt en påtaglig skillnad från före och något som är helt fantastiskt. Att få vakna i sin egen takt när kroppen tycker att det är dags. Det kan ibland, men inte så ofta, vara väldigt tidigt.

Soluppgång den 12 maj.

Skidtur

Vilken tur att vi inte väntade utan tog en tur på skidorna i lördags, då när det var -7°C och sol. Idag är det plusgrader, blåst och regn. Inget uteväder precis förutom för de surfare jag hörde om på radio, de som gett sig iväg till Torö för att möta vågorna.

Skidturen tog vi i Ågesta friluftsområde. Vi valde att åka Skogsfemman istället för motionsspåren på golfbanan. På golfbanan var det fullt med folk, i skogen var det bara vi som gled fram under snöklädda granar i tystnaden. Människan är ett flockdjur och kanske är det det som gör att så många vill trängas på golfbanan. I det fallet är jag mer eremitiskt lagd och uppskattar verkligen tystnaden och ensamheten i skogen. Men i ärlighetens namn vart den sista kilometern lite väl snårig så då gjorde vi ett avsteg och åkte den sista biten i elljusspåret. En hel del människor åkte här men inte så många som på golfbanan.

Man blir aldrig för gammal för såpbubblor

En del som passerar på trottoaren tittar lite konstigt på mig där jag kryper runt i snön, ordentligt påpälsad med täckbyxor och varm mössa. Grannen stannade till och hjälpte till att göra stora bubblor medan han väntade på sin kompis.

Det är vinter och -14° C och hyfsat vindstilla då gäller det att passa på. Om det inte blev så kallt om fingrarna skulle jag kunna hålla på i evigheter. Tålamod är det som gäller och till slut blir det resultat.

Julrim

I vår familj var det många år sedan vi slutade med julklappar. Men det är en sanning med modifikation för minst två julklappar delas ut varje år. En till min mamma och en till mig. Julklapparna är alltid försedda med ett julrim som ska ge ledtrådar till innehållet i paketet (som alla redan vet vad det är). Julrimmet är hos oss själva grejen med julklappar ja det som egentligen är det viktigaste.

I år var min julklapp försedd med ett av de absolut bästa julrimmen någonsin. Ni som känner mig vet att vi här hemma tittar på ”På spåret” och ni som någon gång också gjort det vet hur det går till. Att man får ledtrådar till var resan går. Den första, som är klurigast är värd 10 poäng, nästa 8 och så vidare.

Julrimmet till mig var så här:

Nu hoppas jag att du också listat ut vad som gömde sig i mitt paket.
Jag är redan på gång med att foga ihop bitarna.