Det är så tillfredsställande med bilder som inte är perfekta. Med bilder som är suddiga och där det är lite skevt. Det är också väldigt roligt att syssla med det som inte helt går att styra, det som bjuder på överraskningar. Att inte ha kontrollen hela vägen, det finns något befriande i det. Att det är som det ska vara och det enda man kan göra är att hänga med.
Min pappa sa att ögat söker det perfekta men vill inte hitta det. Det här blir bilder där man söker förgäves efter det.
Jag har gjort en kamera av en teburk och jag har gjort bilder med hjälp av solljus. Långsamma processer som är allt utom förutsägbara.
Hålkamera och cyanotypi, analogt så det förslår.
