Torpet

Härligt att vara här igen efter några veckors bortavaro. Allt är sig likt bara lite kallare. Trots kylan lyckades jag få upp de sista morötterna ur jorden. De är nu ugnsrostade och smakar förträffligt. Har också skördat svartkål och purjolök. Svartkålen blev en mumsig vegansk pastasås till äldsta dottern som kommer hit ikväll.

Jag har tidigare berättat om blifoto som jag är med i och där jag tar en bild om dagen och laddar upp. Vissa dagar har teman så som fredagar som är flower Friday. Inte många blommor att fota nu, frosten har tagit de sista. Förra gången vi var här för två veckor sedan fanns fortfarande luktärtor men nu är alla borta. Men jag hittade några fina frostnupna tistlar som fick duga.

Nu myser vi i stugvärmen och ser fram emot en skön kväll med brasa och På spåret. Inte för att jag brukar kunna så mycket men det är ändå trevligt att titta.

Vinter

Det var någon om att andas. En tanke som kunde utvecklas och växa precis som andetaget gör när man långsamt och medvetet andas ut och andas in. Då och där i mörkret var jag för trött för att kliva upp och skriva ner det jag hade fått fatt på. Nästa morgon hade tanken försvunnit lika spårlöst som dimman på insjön när solen bryter fram på morgonen.

Kanske handlade det om kroppen och om åldrandet, som så många av mina tankar gör just nu. Jag närma mig en ny fas i livet att känner mig lite vilsen i det. Det är svårt att riktigt veta vad jag vill och hur det kommer att kännas när jag väl är där. Kommer jag att ens att veta att jag är framme?

Och som så ofta när mörkret tränger sig på går det långsammare både i kroppen och huvudet. Det är lite ovant att sakta ner. I söndags blev jag sittande hela dagen utan att ta tag i något av det jag hade tänkt. Om det varit någon annan som gjort så hade jag sagt: så bra av dig, det var nog precis vad du behövde. Nu kändes det som om jag slösat bort en dag. Varför är det alltid så lätt att vara klok när det gäller andra och så svårt att vara lite snäll mot sig själv? Jag inser att jag har en hel del att jobba med. Lite mer sitta och glo och lite mindre fara omkring. Det kan kanske hjälpa mig att få syn på det där som jag inte riktigt får fatt på, det som handlar om vad jag egentligen vill.

Skördetid

Det är en sak att peta ner frön i jorden och få dem att gro och en helt annan att ta hand om det som kommit upp. Det första är faktiskt väldigt enkelt men det andra desto svårare. Jag har först nu förstått att det kan vara bra att ha en plan. En plan så att man redan innan man petar ner fröet har funderat på vad man ska göra med det när det blivit en fullvuxen grönsak.

För mig (som i vissa fall är lite långsam) har det tagit flera år att förstå att man inte nödvändigtvis måste så hela påsen med frön samtidigt. Att det faktiskt finns en poäng med att så lite då och då. För på så sätt kan man skörda en längre tid och inte stå där med ett helt hav sallat som man inte hinner äta upp eller ta hand om.

Nu kan det låta som om jag knäckt koden och så är det inte alls. Det mesta sådde jag ungefär samtidigt och det mesta är skördeklart ungefär nu! I kväll har jag jobbat på för att ta hand om det vi skördade i helgen. Jag har gjort squashplättar, sambal oelek och tomatsås. Morötterna och rödbetorna står fortfarande i en kasse i köket och väntar på att bli omhändertagna. I skafferiet ligger spetskålen och vitkålen och väntar på sin tur. Det enda jag sådde i omgångar var sallat så det har jag skördat nu i helgen vilket känns väldigt lyxigt. Till nästa år ska jag fundera mer på hur jag ska lagra och hur jag ska sprida ut det så att skördesäsongen blir längre. Tänk att det alltid ska vara så mycket att tänka på.

Min första egenodlade vitkål

PS: Jag fick lite regn på mig när jag cyklade till jobbet idag men undkom den värsta störtskuren. DS

Tisdag

Tur att jag kunde gå ut en sväng på lunchen och njuta av hösten. Det var innan det började regna, eller kanske efter att det slutat. Liksom mittemellan för sedan började det regna igen. Rätt klädd är det härligt att gå i ett stilla höstregn. Få se om det känns lika härligt imorgon bitti vid 7 när jag ska cykla till jobbet.

Sommar 2021

Sommaren 2021 kom och gick. jag tror aldrig jag tillbringat så lång sammanhängande tid på torpet. Det var helt fantastiskt att få landa i lugnet.

Men helt stillsamt har det inte varit. Vi har bland annat målat både härbret, nybygget och så det nya huset som blev byggt i sommar, skjulet. Så här såg det ut när vi målade härbret. En oväntad rökeffekt blev det på slutet när Calle inventerade sina gamla lajvsaker.

Sedan har jag pysslat en hel del med mina odlingar och fört en ojämn kamp mot sniglarna och kålfjärilarna. Det är irriterande att de gillar samma saker som jag. Men några riktiga kålhuvuden har det blivit som jag är riktigt stolt över.

I sommar har jag försökt att begränsa mitt datoranvändande vilket faktiskt inte varit så svårt som jag trodde. Istället för blogginlägg har jag pysslat om trädgårdslanden och njutit av naturen.

Det jag har gjort är att fortsätta lägga upp en bild om dagen i blipfoto. Blir du nyfiken så kan du kika in på min sida på blipfoto. Nu har jag lagt upp en bild varje dag i 2015 dagar i rad.

Men nu är vardagen igång, det lukta löv och höst när jag cyklar iväg på morgonen och det finns en ny skärpa i luften även om det fortfarande är ganska varmt.

Jag lovar inte bot och bättring och många fler inlägg men kanske att det kan glimta till lite då och då här inne, det är nog den mest realistiska nivån just nu.

Kaprifol

En underbar blomma att både älska och hata. Den är vacker och doftar ljuvligt men den sprider sig också ohämmat. Slingrar sig runt ungträden och skär djupa skåror i barken. Den har ett gigantiskt nät av rötter som stäcker sig mycket längre än man kan ana. Vi har den snart i hela backen ner mot sjön. Vi drar och drar upp rötterna men det verkar som om den växer fortare än vi klarar av att dra upp den. Det är tur att den i alla fall doftar gott när den blommar. Aklejan sprider sig också men tar inte över och hotar ingen annan så den låter vi vara.

Nära i det gröna

Undersöker färgen grönt. Försökte ta en bild på brännässlor där jag tänkte förmedla det stickiga och ogästvänliga med dem. Det gick inte. Grönt är en lugn, harmonisk färg och det verkar omöjligt att ta en bild som är grön och oharmonisk, stickig och bråkig. Men jag fortsätter att försöka.