En underbar blomma att både älska och hata. Den är vacker och doftar ljuvligt men den sprider sig också ohämmat. Slingrar sig runt ungträden och skär djupa skåror i barken. Den har ett gigantiskt nät av rötter som stäcker sig mycket längre än man kan ana. Vi har den snart i hela backen ner mot sjön. Vi drar och drar upp rötterna men det verkar som om den växer fortare än vi klarar av att dra upp den. Det är tur att den i alla fall doftar gott när den blommar. Aklejan sprider sig också men tar inte över och hotar ingen annan så den låter vi vara.
Besökskarta
Intressant, och lite ovanligt. Jag har två kaprifoler i trädgården och den ena har (under 15 år) bara presterat en handfull sidoskott. Trist att era förstör träd, annars låter det ju ganska underbart med hela backen av doftande – och vacker – kaprifol.
Det är ljuvligt med dem när de blommar men trist när de kväver allt annat. Vi får kanske skylla oss själva som lät det gå många år innan vi uppmärksammade att det faktiskt blir ett problem. Nu är vi där och rycker lite då och då så kanske vi i alla fall kan begränsa dem en smula. jag tog en planta till stan och här verkar den hålla sig i skinnet.
Kram
Aklejorna är mina favoriter, de är lite anspråkslösa jämfört med andra blomster och finns i olika färgställningar. Kaprifol hade en granne längs husväggen, undrar om rötterna trängt sig in i husgrunden, oops! Ha en fin sommarvecka
Jag är också väldigt förtjust i aklejor. Jag tror inte att rötterna tränger så lång ner och in i saker. Däremot sprider de sig strax under jordytan som ett gigantiskt spindelnät om man låter den vara ifred. Vilket vi gjort alltför länge.
Önskar dig också en härlig sommarvecka.
Kram
Oj, då! Inte visste jag att den hade sådana rötter. Tur då att den i alla fall doftar gott.
Aklejor är också vackra och kanske lite trösterikt att deras rötter är något mindre besvärliga-
Kram