Om man inte traskar runt i nationalparker kan man strosa runt på ett eller kanske två museum i staden. Vrak – museum of Wrecks ett för mig, oväntat intressant museum. Här fick vi lära oss om dramatiska händelser gömda i det världsunika kulturarv som finns bevarat under ytan i Östersjön. Tänk så mycket som gömmer sig under ytan. Vi tog god tid på oss innan vi fortsatte till Spritmuseum där vi började med lunch och sedan tittade in på museet.
Utställningen True Crime berättar om Sverige på 1920- och 1930-talet. En tid då lönnbränning, smuggling och langning av sprit sågs som ett av de största samhällsproblemen. Restriktioner från statens sida gjorde det svårare att komma över det samhällshotande brännvinet, men öppnade samtidigt upp för en illegal marknad där svartspriten sköljde in över landet. För ju fler restriktioner, desto mer åtråvärd blev spriten. Här följer vi med genom Stockholms mörka hamnar och smala gränder, skumma läkarmottagningar, sjaskiga syltor och illegala nattklubbar, där vi mötte våghalsiga smugglare, förslagna langare, listiga lönnbrännare, korrupta läkare och trixiga festarrangörer.
Efter att besökt lagens utkanter kändes det riktigt skönt att kliva ut i regnet. På hemvägen inhandlades helt lagligt en kanelbulle. Jag är inte så förtjust i bullar så den var inte till mig. Men någon i familjen måste väl fira kanelbullens dag.
Jag börjar känna mig som ett museiföremål hela jag, och därmed gillar jag också museer mer än förut. Även om det mesta man lär sig går in genom ena örat och ut genom det andra utan att passera lärdomsbalken så tycker jag det är intressant! Uppskattade spritutställningen i Falun extra mycket då vi hade en excellent guide. Gissa om det dracks sprit bland arbetarna i Falu gruva? En whisky föredrar jag alla gånger före en kanelbulle!