Så går tiden och hösten närmar sig. Funderar på livet, pensionen. Hur går det med världen, klimatet och valet. Helst vill jag bara pausa, krypa undan och strunta i omvärlden. Men så går jag, som en duktig flicka till jobbet och gör som jag tror, en del nytta. Bidrar till något som faktiskt kan göra skillnad för en och annan. Det är roligt och meningsfullt. Men så är jag ledig och saknar inte jobbet alls. Tänker att jag nog gjort mitt. Att jag är en av de där som bromsar, som sitter kvar i det som var bättre förr. Som ser nerdragningar, konkurensen om resurserna och allt det där som man skulle kunna göra om inte… Ser toppstyrningen och bristen på tillit och tänker att jag nog absolut gjort mitt. Men in nästa stund dyker tanken upp att om inte vi gamlingar är kvar och påpekar alla de där obekväma sakerna hur går det då?
Hösten närmar sig det blåser kalla vindar men jag fortsätter att vara obekväm en stund till. För de som inte själva kan hoppas jag göra, i alla fall, en liten skillnad.
Sant och klokt, fina Kersti. Fantastiska bilder!/Anne
Så kul att du hittade hit. Jag ska försöka lista ut hur du gör för att följa, återkommer. Kram