Idag en slaskig långpromenad runt Söderbysjön. Jag tror att jag innerst inne inte alls är någon friluftsmänniska i alla fall inte i sådant väder som det var idag. Förvånas över att det är så många människor ute i blötsnön. Människor utan hund men med små ryggsäckar som ser ut att innehålla matsäck. Jag undrar så var de har tänkt att sätta sig för att äta den. Jag ser inte en torr fläck på hela promenaden. Det droppar från molnen, det droppar från träden och det kippar om kängorna. Om jag var utan hund skulle jag inte gå en meter utanför dörren en dag som denna. Jag skulle elda en brasa och parkera mig i fåtöljen framför den med tekopp och bok och vägra flytta mig. Men nu, eftersom hunden ska ut och jag har en idé om en bild att ta så stretar jag på i snögloppet (vad gör man inte för konsten och djuren). Det är så otroligt blött både uppifrån och nerifrån men det är inte förrän efter en och en halv timme som det börjar rinna in i kängorna. Mest förvånande på promenaden var mannen i blå gymnastikskor mitt ute i skogen och så han med tunn trenchcoat och enormt stora gula stora vantar. Båda utan hund och långt bort från bebyggelse och busshållplatser.
Två underbara bilder och en tur med en fyrbent vän borgar för kvalitet. Kanske hoppas man på gående bord 😉
Lycka till i morgon!
Dessa två bilder bevisar att det är med fotografi som den ursvenska blötsnön blir vacker. Man kanske skulle skaffa hund så man kommer ut…;)
Underbara Nilla gör för all del inte det, ni får så gärna låna vår.
Jag satt precis och längtade efter dig och så är du här, nära men ändå så långt borta. Här är ännu mer blötsnö och det bara fortsätter att snöa. Vackert som bara den men jag hade föredragit några minusgrader nu när det envisas att vara vinter.