Farsdagmiddag med alla tre barnen. Diskussion om viktiga frågor och jag förundras över dessa kloka människor. De är inkännande, humanistiska och engagerade och har massor att lära mig. Tänk att de kunde bli så.
Besökskarta
Farsdagmiddag med alla tre barnen. Diskussion om viktiga frågor och jag förundras över dessa kloka människor. De är inkännande, humanistiska och engagerade och har massor att lära mig. Tänk att de kunde bli så.
Men …. Varför förvånad? De är väl släkt med dig.
😉
Det var snällt sagt Bert.
Med kloka föräldrar blir det oftast gott resultat 😀
Jag känner mig inte alltid så klok, ibland känns det nästan som om de är de som lär mig. men visst vi kanske hade ett litet finger med i spelet vi föräldrar.
”Om jag kunde se världen genom ett barns ögon”, stod det i en sångtext, ”vilken underbar värld det skulle bli…”
Men sedan händer ju tyvärr något på vägen som inte är lika underbart.
En växer upp och förändras. Men så härligt med dessa unga vuxna som är så kloka och fortfarande ser och bryr sig om. Det värmer mitt hjärta och jag vill gärna tro att vi föräldrar har en liten, liten del i att de blivit så kloka, barnen. De har kvar en del av bannets blick men väjer inte för det svåra. De är mina förebilder.
Ja vilken tur vi har, som fått så smarta barn!
Jag kan bara hålla med, o detsamma gäller mina barnbarn.
Visst är det kanske lättare att engagera sig i flyktingarna på en liten ort, de är ju väl synliga här, finns överallt där man själv rör sig. Men, vi är inte fler än knappt ett tiotal som försöker hålla ihop stödgruppen,. Vi söker fler som vill göra nåt, men det är inte lätt…
Många jobbar långväga o har minst två timmar till o från jobbet. Pensionärerna kan inte tillräcklig engelska för att våga öppna munnen. Så nu har vi nästan kris i gruppen, igår fick vi hålla stängt på loppis pga personalbrist. Men men vi kämpar på så får vi se. Jag har program fyra dagar i veckan nu o det är max. Idag har jag en återhämtningsdag, men det betyder också planering och förberedelse inför morgondagens lektion.
Kramiz
Jag kan förstå att människor som pendlar så inte orkar. Men på helgen kanske man kan göra något. Jag tycker att det är fantastiskt att du gör så mycket som du gör. Jag gissar att jag kanske bara gömmer mig bakom att här är svårare att hitta rätt när det gäller att hjälpa. Känner att jag borde men orkar inte riktigt hitta rätt plats. Å andra sidan i mitt arbete möter jag varje dag barn som kommit som flyktingar och deras föräldrar. Så man kan kanske (om man ska vara välvillig) säga att jag gör något för utsatta människor. Kram