Nu har tröttheten lagt sig över tillvaron och mörkret sänkt sig som en ogenomtränglig filt omöjlig att se igenom. Vi gäspar ikapp på jobbet och arbetet utförs i allt långsammare takt. Jag längtar efter ljus, efter snö, efter ledighet.
Det är nog så att det är meningen att man ska ha en långsammare takt på vintern. Att man ska sova mer, jobba mindre och hushålla med den energi man har. Människan eller i alla fall jag är skapt för att gå i ide så här års och dyka upp lite yrvaket någon gång i april. Mörkt när jag går, mörkt när jag kommer hem. Men i alla fönster lyser stjärnor och julljusstakar, rimfrosten gör världen vit och vacker. Och om jag lyfter blicken kan jag se alla fantastiska stjärnor blinka där uppe på himlavalvet. Och snart vänder det.

Det går nästan inte att tänka sig en tillvaro utan elektriskt ljus, speciellt inte för en nattuggla som jag. Hur skulle det vara att helt rätta sig efter dagsljuset. Sova när det var mörkt och jobba när det var ljust. Det är otroligt svårt att begripa hur det skulle vara. Idag har vi besökt utställningen Nordisk Ljus på National museum. En spännande utställning som, hos mig, väckte många tankar. Hur skulle det vara om där inte fanns några gatlyktor och man måste klara sig på tio talgljus om året.?  Vad betyder det att bo i en del av världen som har begränsat med dagsljus under vintern och ljust nästan dygnet runt under sommaren? Jag hade inte tänkt på att det nordiska ljuset är unikt, att få procent av jordens befolkning lever under liknande ljusförhållanden som vi gör här. Men jag är så tacksam över att leva under en tid när jag bara kan tända min lampa och läsa min bok även nu på vintern när solen går ner redan halv fyra på eftermiddagen.  Även om det innebär att jag kanske inte får den sömn som jag egentligen behöver.