Meningen är att jag ska på after work med mina arbetskamrater. Efter det ska jag äta middag med vänner. Eftersom jag har gott om tid blir jag sen. Jag kan behöva en meditativ stund för mig själv och beslutar mig för att resan in till stan får bli den stunden. Alltså lämnar jag bok och hörlurar hemma. Tar med ett paraply och cyklar till tunnelbanan. Mitt undermedvetande har jobbat för den där meditativa stunden inser jag när jag sitter på tunnelbanan och upptäcker att jag inte har telefonen med mig. Följaktligen har jag inte heller någon klocka eftersom jag endast använder mobilens. Det känns lite naket men jag fixar det lätt, jag vet att jag är sen och jag vet vart jag ska, så jag behöver egentligen ingen telefon. Kliver in på puben. Där är fullt med folk men ingen jag känner. Jag har ingen aning om vart mina arbetskamrater tagit vägen och inte kan jag få reda på det heller. Jag vet bara att här är de inte. Beslutar mig för att sätta mig ute i solen och skriva lite. Hittar sol men ingen penna. Nu är det meditativt och ensamt så det räcker. Får en penna av en trevlig expedit i tobaksaffären. Solen har gått i moln. Går istället för att inhandla boken vi i min läsecirkel ska läsa till nästa gång. Bokhandeln är stäng för renovering. Jag är försvunnen och vet inte vad klockan är men jag vet i alla fall var jag ska äta middag.

Om du klickar på bilden blir den skarpare och bättre på alla sätt (nästan).