I matrummet i stugan står en moraklocka och tickar. Påminner mig om att tiden går oavsett vad jag gör, tänker eller tycker om det. Kroppen påminner också om att tiden går. I huvudet kan jag fortfarande göra saker som i realiteten tycks vara omöjliga att få till. Visserligen har jag aldrig varit bra på att hjula men att stå på händer vore skoj att kunna, frågan är om det är möjligt att få till.
Ett stilla sommarregn strilar utanför stugan och inne råder lugn och stillhet.
