Blogg

Balans

Publicerad av kersko

Jag andas in, håller andetaget och andas ut efter ryggraden. Höften smärtar och andetaget blir grunt och inte alls vilsamt. Nyss var allt rörligt och enkelt, men plötsligt hade det förändrats. Förändrats från att allt är möjligt till att det kanske kan gå.

Det finns nu en begränsning, en begränsning i tid och en begränsning i rörelserna. Jag märkte inte riktigt när det kom men en dag var det inte lika enkelt att stå på ett ben och ta på strumpan. Från att vara något jag gjort på ren rutin utan att ens notera det, blev det en rörelse som krävde koncentration och förberedelse. En tankeförmåga som jag inte ägnat den tidigare. Och till min egen förundran kändes det skamligt. Skamligt att inte längre självklart behärska en sådan enkel sak som att stå på ett ben och ta på strumpa.

Jag gör motstånd, inte passivt utan aggressivt aktivt går jag till motattack. Vägrar att sätta mig ner för att ta på strumpor och skor. Står upp och vingligt utför jag den så vardagliga handlingen men längtar i smyg efter sommar och värme då man bara kan kliva ut i världen utan strumpor och skor.

Avkopplad

Publicerad av kersko

Häromdagen glömde jag min telefon när jag åkte iväg. Först var det lite jobbigt men efter ett tag kändes det mest befriande som att vara på äventyr, lite olydigt på något sätt. Jag tror att jag ska glömma min telefon lite oftare. Liksom jag funderar på att koppla bort mig från Facebook. Det blir för mycket slö-scrollande när jag egentligen skulle kunna göra något annat. Men ännu har jag inte kommit till något definitivt beslut. Jag har en app på telefonen som hjälper mig att inte fastna. Innan jag kan öppna tex facebook frågar den ”Is this important?” Det får mig att, i alla fall ibland, strunta i att öppna appen.

Resorna fortsätter

Publicerad av kersko

Både ICM-resan och resan mot att finna sig tillrätta i en pensionärstillvaro. Båda är knepiga, var och en på sitt sätt. För att göra det hela ännu lite svårare reste jag upp till Östersund. Jag mötte lite vinter och jobbade i tre intensiva dagar. Med jobb och ledighet om vartannat är det inte lätt att klura ut hur dagarna ska gestalta sig i en pensionärstillvaro. Nu sitter jag här hemma och försöker minnas vad vi egentligen gjorde de där tre dagarna i Östersund. Vad är det jag måste göra och vad jag kan göra för att jag vill. Är det tillåtet att sitta och läsa mitt på dagen bara för att man har lust?

ICM-resan är otroligt rolig men väldig svår. Den är krokigt och guppigt och precis när jag tycker att jag är något på spåret glider det undan och resultatet blir bara suddiga bilder. Men skam den som ger sig, igår tog jag kameran med in till stan och smög efter intet ont anande personer. Med lång slutartid och iskalla händer blev det i alla fall några bilder som i viss mån liknade det jag var på jakt efter.

Torpet

Publicerad av kersko

Lata dagar på torpet. Lite pyssel i trädgården. Igår skördade jag ett gäng morötter.
Vi går långa promenader i skogen Momo och jag. Elden sprakar i vedspisen, och så blir det en hel del fotograferande. Jag har försökt bemästra ICM och så försöker jag få bra fågelbilder. Inget av det kan jag väl säga att jag lyckats med men det är skoj att försöka. En nötväcka fastnade på bild, det blev en rolig serie när han först tog fröet, sedan vände sig för att flyga iväg och då tappade det frö han tagit.
Idag var det en fantastisk solnedgång samtidigt som det blåser halv storm. Gick ut i blåsten och försökte fånga stämningen. Om du klickar på bilderna blir de större.

Nu blir det matlagning på vedspis och sedan ett försök att få klar min stickning. Med hjälp av Chat GPT tror jag att jag äntligen lyckats förstå det norska mönstret. Vi får väl se om går vägen.

Broar

Publicerad av kersko

I min temagrupp Bildspråk har vi fördjupat oss i brofotografen Lennart Olson du kan läsa mer om honom här. Efter att tittat och pratat om hans bilder är uppgiften till imorgon att ta en egen bild i hans anda. Av olika anledningar har jag inte kommit till skott. Började fundera på att bygga en egen bro här hemma av hushållspappersrullar och papper. Men idag tog jag mig iväg till Gullmarsplan och tog ett gäng bilder på broarna där. Det var ett uselt väder runt noll, snålblåst och duggregn. Men det blev en del bra bilder. Imorgon får jag höra vad de andra tycker.

Skärpning

Publicerad av kersko

Jag tänker att jag ska skärpa mig och inte behandla den här bloggen så styvmoderligt. Det finns faktiskt en poäng med att regelbundet uppdatera. Kruxet är att jag har tänkt så många gånger tidigare och inte har det blivit bättre för det. Har bloggen spelat ut sin roll?
Jag vill inte att det ska vara så, jag vill att den fortfarande ska vara en del av min vardag. Att jag ska kunna använda den för att fundera, reflektera och formulera det jag tänker på. Att kunna få andras reflektioner på det jag skrivit är också en stor poäng. Så nu ska jag verkligen försöka ge lite plats (det borde verkligen inte vara så svårt) åt Plommenaden.

269 Skogen
283 solnedgång
259 Tyresta-3
279 Hibiskus
253 Stockholm
previous arrow
next arrow

Fotografier och funderingar får det bli. Just nu finns fler foto än tankar men det kan ändras. Bjuder på några decemberbilder så här i vintertid.

Tankar i natten

Publicerad av kersko

Att blotta sitt innersta gör man inte för andra, knappt för sig själv.  Att visa sina svaga sidor, fundera över sina tillkortakommanden gör man i mörkret, för sig själv och inte tillsammans med någon annan.  Jag undrar om alla har ett bo, en plats där man är helt och hållet för och med sig själv. Där alla garder är släppta och man helt ärligt kan se sig så som man är. Eller vågar man det , är garden alltid lite uppe även när man är ensam?

Det är så fascinerande att min bild av mig själv har en så dålig överensstämmelse med vad andra tycker och tänker om mig. Man kan undra över vad som egentligen är sant.

Ikväll är en sådan där kväll när jag behöver gråta lite. Lyssna på sorgsen musik och låta tårarna rinna. Jag tänker på hur bra jag har det och hur otroligt privilegierad jag är.  
En av de sorgsnaste (men också så vacker) musikstycken jag vet är ”904 steg mellan bussen och din dörr” av Rebecca Törnqvist som Svante Thuresson och Sofia Karlsson sjunger. Den får mig att känna, att tänka och att uppskatta det jag har.

Sommar

Publicerad av kersko

Det är som att sprattla mitt i mellan land och vatten. Att inte riktigt veta var man hör hemma.
I sommarledigheten finns intet fäste, pärlorna rullar av tråden en efter en och för mig allt närmare hösten.
Jag längtar efter att vara kvar i sommaren i evighet samtidigt som en del av mig längtar efter vardagens rutiner. Men kan det bli vardag när man är ledig hela tiden?