Djur

Nya Zeeland II

Djur

Många olika sorters djur har vi sett under den här resan. Det allra konstigaste var nog de lysmaskar som håller till i grottor lite varstans i landet. Vi såg dem i Waitomo Caves på Nordön. Det var en fantastisk upplevelse att komma ner i de underjordiska kalkstensgrottorna. Den största ”The Cathedral” är en gigantisk underjordisk sal där det hålls julkonserter varje år, något den verkligen var som klippt och skuren för. Därifrån letade vi oss vidare till båten som skulle föra oss ut ur grottorna. Under den stilla båtturen i kompakt mörkret ser man lysmaskarna som stjärnor där de sitter uppe i taket. Lysmasken (Arachnocampa luminosa) spinner nät för att fånga sina föda och ju hungrigare masken blir ju starkare lyser den. I grottan fick man inte ta några bilder så ni får kika här om ni är nyfikna på hur det såg ut. 

På Nya Zeeland finns det flera olika pingvinarter.  Vi letade efter gulögd pingvin på en strand (Allans Beach) nära Dunedin på Sydön. Förmodligen letade vi på fel ställe för där hittade vi bara sjölejon. De låg och dåsade på stranden och på klipporna. Några öste sand över sig så att de i det nästa inte syntes, man kunde tro att det var sandhögar. De var helt oberörda av vår närvaro och brydde sig inte om att vi spatserade förbi. De tittade bara lojt på oss och fortsatte sedan slappa i solen. 
I Milford Sound som också ligger på Sydön i Fiordland National Park, åkte vi på en dygnskryssning. Då fick vi se Fjordpingviner på flera ställen. Vi såg också delfiner som lekfullt följde med båten och så fanns det sjölejon där också, men här kom vi inte alls lika nära dem som på Allans Beach. 

Fler djur

Den nyfikna och närgångna Kea (bergspapegojan) tiggde godsaker från bilarna som väntade på att få komma genom Homertunneln. Det är en 1200 meter lång tunnel som man passerar på väg till Milford Sound.

Nyazeelandsstrandskator trippar ofta omkring tillsammans två och två längs standlinjen. Och måsar av olika sorter finns förstås också på stränderna.

Överallt där det är regnskog, och det är det på nästan överallt, kan man höra det nästan öronbedövande ljudet av cicador. De är ca 5 cm långa och kan både knäppa och spela. Det är möjligt att det skiljer mellan hanar och honor men det lyckades vi inte klura ut. En av dem landade på Johnnys axel och då blev ljudet nästan outhärdligt högt. Så det där med att inte höra syrsor när man blir äldre gäller inte alls här. Man måste nog vara totalt döv för att inte höra dem.

Och så var det det där med Kivifågeln.  Det är ett nattaktivt djur så kan det vara svårt att få se någon i vilt tillstånd. Av alla kläckta kivierna lever bara 5% så länge att de blir könsmogna och merparten av dem dödas av  hermeliner, råttor och katter alltså djur som förts in till Nya Zeeland utifrån. Det pågår ett aktivt arbete med att föda upp kivier runt om i landet. Vi besökte att sånt ställe för att få se Kivifåglar på riktigt och inte bara som gosedjur.

På Otago Penisula nära Dunedin finns världens enda kungsalbatrosskoloni på fastlandet. Här häckar ett stort antal albatrosser. På Royal Albatross Center arbetar man med att skydda albatrosserna, forska om dem samt sprida kunskap om dem till allmänheten. Vi gick en 60 minuters minuter guidad ”wildlife tour” som inleddes med att guiden berättade om albatrosserna. Sedan fick vi se en kort film och efter det promenerade vi upp till utsiktsplatsen där vi hade turen att se inte mindre än 7 st häckande albatrosser plus en unge som kläckts bara dagen före. Kolonin består av ca 150 fåglar. Jag lärde mig massor om de fascinerande fåglarna. Som att de är ca 3 meter mellan vingspetsarna, att de kan bli upp till 70 år gamla och att de inte övar alls på att flyga utan när de väl är tillräckligt stora för att ger sig av är det första gången de flyger. Sedan kommer de inte tillbaka till fastlandet på 5 år utan kretsar runt sydpolen utan att någonsin på hela den tiden besöka land. Efter fem år kommer de tillbaka till födelseplatsen för att hitta en partner och bilda familj.

Musslan är ju också ett djur.  I Havelock ”The Greenshell mussel capital of the world” åt jag de godaste musslor jag någonsin ätit och i Abel Tasman National Park tog jag kort på de musslorna som satt i klungor på stenarna.

Bland de tama djur vi sett är jag inte helt säker på att fåren dominerar för det finns mycket nötkreatur här också. Lamor och hjortar finns det också ganska gott om. Men det var bara fåren som fastnade på bild.