blogginlägg

Vänner

Vänner

I år är det 41 år sedan vi träffades första gången. Det var en etnologikurs på universitetet som förde oss samman. Sedan dess har vi följt varandra genom livet. Vi var fyra stycken från början men den fjärde finns inte bland oss längre mer än på så vis att vi pratar om henne och minns henne när vi träffas.
Jag är så tacksam för den här vänskapen. Det är speciellt med vänner man delar så lång historia med.
Det är så mycket som hänt oss på våra livsresor. Glädje, sorg och många, många underbara historier om allt och inget så som det är i livet. I dag hade vi en härlig lunch som varade i fyra timmar, vi har ju alltid så mycket att prata om.

Balans

Jag andas in, håller andetaget och andas ut efter ryggraden. Höften smärtar och andetaget blir grunt och inte alls vilsamt. Nyss var allt rörligt och enkelt, men plötsligt hade det förändrats. Förändrats från att allt är möjligt till att det kanske kan gå.

Det finns nu en begränsning, en begränsning i tid och en begränsning i rörelserna. Jag märkte inte riktigt när det kom men en dag var det inte lika enkelt att stå på ett ben och ta på strumpan. Från att vara något jag gjort på ren rutin utan att ens notera det, blev det en rörelse som krävde koncentration och förberedelse. En tankeförmåga som jag inte ägnat den tidigare. Och till min egen förundran kändes det skamligt. Skamligt att inte längre självklart behärska en sådan enkel sak som att stå på ett ben och ta på strumpa.

Jag gör motstånd, inte passivt utan aggressivt aktivt går jag till motattack. Vägrar att sätta mig ner för att ta på strumpor och skor. Står upp och vingligt utför jag den så vardagliga handlingen men längtar i smyg efter sommar och värme då man bara kan kliva ut i världen utan strumpor och skor.

Avkopplad

Häromdagen glömde jag min telefon när jag åkte iväg. Först var det lite jobbigt men efter ett tag kändes det mest befriande som att vara på äventyr, lite olydigt på något sätt. Jag tror att jag ska glömma min telefon lite oftare. Liksom jag funderar på att koppla bort mig från Facebook. Det blir för mycket slö-scrollande när jag egentligen skulle kunna göra något annat. Men ännu har jag inte kommit till något definitivt beslut. Jag har en app på telefonen som hjälper mig att inte fastna. Innan jag kan öppna tex facebook frågar den ”Is this important?” Det får mig att, i alla fall ibland, strunta i att öppna appen.

Nya tider

Nu börjar en ny fas i livet. Eller är det kanske så att den varit på gång längre än jag anat. Att den smugit sig på istället för att komma dundrande. Jag har ännu inte riktigt märkt någon stor skillnad mellan före och efter. Ännu känns det mer som en vanlig semester eller lite vanligt ledigt så där som det kunde bli när jag tog ut en dag flextid lite då och då. Det kanske dröjer tills vintermörkret sätter in, det är kanske då först som skillnaden kommer att märkas.

Men nog har jag börjat att fundera, ställt den där frågan som inte riktigt låter sig besvaras. Vad vill jag egentligen. Det är alltid så mycket brus i vägen, så många hänsyner som behöver tas. Så den där oändliga tiden att själv förfoga över enligt eget gottfinnande verkar inte riktigt finnas. Den är mer som ett rykte, en sägen som man pratar om men som ingen har sett till. Jag tror mig förstå att det är som med så mycket annat i livet en fråga om prioritering. Och just nu ska jag prioritera en stunds bokläsning och sedan en natts sömn utan att behöva väckas av väckarklockan imorgon. Det är faktiskt en påtaglig skillnad från före och något som är helt fantastiskt. Att få vakna i sin egen takt när kroppen tycker att det är dags. Det kan ibland, men inte så ofta, vara väldigt tidigt.

Soluppgång den 12 maj.

Man blir aldrig för gammal för såpbubblor

En del som passerar på trottoaren tittar lite konstigt på mig där jag kryper runt i snön, ordentligt påpälsad med täckbyxor och varm mössa. Grannen stannade till och hjälpte till att göra stora bubblor medan han väntade på sin kompis.

Det är vinter och -14° C och hyfsat vindstilla då gäller det att passa på. Om det inte blev så kallt om fingrarna skulle jag kunna hålla på i evigheter. Tålamod är det som gäller och till slut blir det resultat.

Veckans första dag

Jag leker med tanken att onsdag är veckans första dag. Det har ju inte alltid varit måndag som har varit det, först 1976 blev det internationell standard. Tidigare var det söndagen som inledde veckan. Så varför inte en onsdag, jag undrar om det skulle göra någon som helst skillnad om det var så.

När jag kollar upp det här med tideräkning och kalendrar lär jag mig att det inte bara är när veckan börjat utan också längden på veckorna som har skiftat. Kanske kom indelningen till av rent praktiska skäl för att kunna hålla reda på när det är marknad eller andra sammankomster. En rent mänsklig konstruktion alltså.

Jag läser mig till att Aztekerna hade en kalender med 20 dagars-perioder som i sin tur var uppdelade i fyra femdagars-perioder. Olika tideräkningssystem har haft olika veckolängder allt från 4 till 10 dagar men av någon anledning har 7 dagars systemet varit det som överlevt. När man i Europa gick från den Julianska till den Gregorianska kalendern på 15- och 1600-talen. Togs flera dagar bort ur den innevarande månaden men veckodagarna fick rulla på som tidigare.

Man har också gjort olika försök att skapa kalendrar där veckan ska stämma med månaderna och året så att årets dagar alltid infaller på samma veckodag. Men det verkar inte heller blivit någon succé. Så vi tuffar på med den indelning vi har och jag fortsätter att fundera på vilka omvälvande konsekvenser det skull få om onsdagen inledde veckan.

Vilda djur

På landet är djuren i naturen vilda och ses mest på håll och inte så ofta. Där finns både varg och vildsvin men dem har jag aldrig sett. Däremot har jag sett älg, råddjur, räv, grävling och hare. Korta möten där djuren snabbt drar iväg utom synhåll för mig.

I stan är djuren inte så vilda, de bryr sig inte om oss människor på samma sätt som djuren på landet. Här strosar de obekymrat vidare om man kommer i närheten. Ibland står de till och med kvar och fortsätter med vad de har för sig. Det är väl därför jag ser vilda djur oftare i stan än på landet. Här har vi också räv och grävling men dem ser man sällan. Råddjur och hare ser man däremot nästan varje dag.

I natt hade en hare skuttat förbi vårt köksfönster och lite senare trippade en räv samma väg. Det är skoj när man kan se spåren i nysnön. När jag kikade ut genom sovrumsfönstret senare på dagen stod ett råddjur och mumsade i fågelbordet. Efter en stund strosade den bort till de kullfallna äppelträdet och fortsatte att kalasa.


Också en del av livet

De små ögonblicken som glimmar till och blir som ädelstenar i fickan. De små ögonblicken som man kan klamra sig fast vid när tillvaron gungar och marken inte är så stadig som man skulle önska. De små ögonblicken som ett efter ett läggs ihop till ett pärlband.
Att ta fram och njuta av.
Att ta fram och tröstas av.
Att ta fram och dela med sig av.

Måndag

Varannan måndag kommer äggbilen till Enskede fullastad med ekologiska ägg. Vi är många som trotsar vädrets makter för att köpa en karta eller fler. Jag fick bara med halva kön på bilden.

Måndagar är Mono Monday på Blipfoto, du vet den där sidan där jag laddar upp en bild om dagen. Dagens svartvita tema var ögon. Att fotografera båda mina ögon gick inte så bra så jag nöjde mig med det ena.

Första gången jag la upp en bild på Blipfoto var 7 mars 2016 sedan har jag lagt upp en bild om dagen så nu finns där 2470 bilder att kika på om man vill. Första bilden var en bild av en tulpan.