Tunnelbana

Förflyttning

Jag står i duschen och önskar att jag låg i sängen. Blir stående länge eftersom själva förflyttningen känns ansträngande. Som att resa. Jag vill gärna vara på andra platser, se nya saker, träffa andra människor och lära nytt. Men det är inte alltid jag är så förtjust i själva förflyttningen, ganska sällan faktiskt. Flygplatser kan kanske möjliggöra spännande möten men mest är det bara tråkig väntan, lite pirrig förväntan och en massa tid i vacuum. Och hur kul är det egentligen att klämma in sig i flygplansfåtöljen och äta plastinpackad mat med plastbestick, om de nu överhuvudtaget serveras någon mat. Om man nu ska resa, det är inte alla som vill det, så känns tåg eller båt som de trivsammaste sätten. Man kan röra sig under tiden, själen hinner med och själva resan kan bli en upplevelse i sig. För att komma till Japan på rimlig tid är det flyg som gäller. Men väl där kan man åka både tåg och tunnelbana. Flest trevliga möten blev det i tunnelbanan. Bara man ställde sig där med en uppvecklad karta kom hjälpsamma Tokyobor till undsättning vare sig vi behövde det eller ej. Jag tyckte det var så trevligt att jag försöker göra samma sak här hemma i Stockholm. Då kan man få till spännande möten utan att behöva resa alls.

Tokyo tunnelbana (1 av 1)

Januari

Nytt år med nya möjligheter. Men om man tänker efter så är ju varje litet ögonblick fyll av just det nya. Vi kan hela tiden välja hur vi ska förhålla oss till det som är precis just nu.
Vi började nya året genom att gå på bio. Om du är det minsta bildintresserad så gå och se filmen Ida regisserad av Pawel Pawlikowski.  Det svartvita fotot är fantastiskt och filmen dröjer kvar. Polens Oscarsbidrag 2015.
På resan hem gjorde Piratbolagets reklam tunnelbanan lite mer ombonad än vanligt, här trivdes en bokälskare.

Tunnelbana böcker (1 av 1)