Det händer saker med en när man blir äldre. Så i början av sommaren kom jag på att jag inte alls hörde dem och blev lite orolig. Jag tänkte att det är väl så att åldern tar ut sin rätt och försökte förlika mig mer att de försvunnit ut ur mina upplevelser.  Men antingen var det bara de högst stämda som var i farten så tidigt på sommaren eller så är det så att de bara hörs nu i slutet. Hur som helst så hör jag dem, och det med bägge öronen. Det är kanske egentligen ingen stor sak men att höra syrsorna känns numer som en gåva att vara rädd om. Så nu går jag här och bara njuter av deras gnissel för vem vet, nästa sommar kanske det tystnat.