Hamnade med ett korsord där många frågor var om Lennart Hellsing. Det föranledde mig att kika lite bland de barnböcker som står i bokhyllan. De flesta av barnböckerna har vi ställt upp på vinden men några speciella favoriter står här nere i arbetsrummet. Jag kanske ska säga från början att jag älskar goda berättelser och sagor inte minst. Av min farmor fick jag ärva alla hennes ”Bland tomtar och troll”. Där finns ett ganska slitet exemplar av den allra första som gavs ut 1907. Nu har jag ca 60 stycken varav en del är riktigt gamla. I hyllan står också ett välläst exemplar av Pelle snygg och barnen i Snaskeby ritat och berättat av Ottilia Adelborg den gavs ut första gången 1896 men mitt exemplar är från 1931 och har varit min pappas. 
När barnen var små läste jag mycket för dem, ja jag fortsatte faktiskt läsa högt långt efter att de egentligen blivit för stora. Men då var det lite vuxnare böcker som gällde, Sagan om ringen och Bilbo av Tolkien och de fem fantasyböckerna om Övärlden av Ursula K. Le Guin. Hennes beskrivningar av de olika personerna och att hon tar med sociala aspekter gör att man verkligen sugs in i historierna. De blir på riktigt, inget är bara svart eller vitt, den värld hon målar upp är mer komplex än så. I sin böcker har hon utforskat en mängd olika teman som taoistiska, feministiska, psykologiska och sociala. Det är böcker med djup som man kan återvända till. Hon är dessutom känd för sin fina språkbehandling.
Jag har också läst högt för min man. Jag tror att
Fältskärnsberättelser av Zacharias Topelius var först ut. Nu har vi tappat bort det, lite trist för det är en trevlig sysselsättning men man får inte vara för trött, varken den som läser eller den som lyssnar. Och det var kanske det vi var och därför vi kom av oss. Jag kan sakna det och jag kan sakna alla barnböcker. Då när barnen var små hade jag full koll både på nya och gamla barnböcker men nu har jag tappat greppet. Men det händer, sällan men ändå , att jag köper en barnbok till mig själv. Sist var det inte en barnbok men en tonårsbilderbok, om man ska tro texten på bokens baksida. Tonåring är alla som är, har varit eller snart blir mellan 13 och 19. Boken heter Welams vädermödor och är skriven av Lennart Hellsing. På bokmässan fick jag den signerad av författaren själv.
Sagotiden var en mysig tid. Ett väldigt fint sätt att varva ned på. Skulle nog behöva göra det för egen räkning, istället för dom vanliga, eftersom jag ofta har lite svårt att sova. Helst skulle förstås någon annan läsa, det finns ju ljudböcker, men det blir inte riktigt samma sak…
Sagans värld är magisk och ofta särskilt spännande att träda in i.
Tack för ditt boktips.
Ha en fortsatt fin helg!
Kramar
Ja visst är det härligt med sagor.
Kram
Ja, tänk så mycket glädje böcker skänker oss. Lyckan i att få befinna sig i ständigt nya världar. Jag saknar också de där mysiga stunderna med högläsning tillsammans med barnen men jag är glad över att de där stunderna har gett dem en läsglädje som fortsätter att frodas. Jag läser ganska ofta högt för maken men precis som du säger så får varken läsare eller åhörare vara för trött. Jag hoppas att du och din man hittar tillbaka till er högläsning. Kanske det inte behöver vara vid sänggåendet utan tidigare på dagen eller en vilostund mitt på dagen? 🙂
Tack för ett fint och tänkvärt inlägg och en riktigt trevlig helg önskar jag dig.♥
Kram Lotta
Vad roligt att det finns fler som läser högt för varandra. Vi kanske skulle försöka med en tidig kvällstid istället, när vi inte är så trötta. Bra förslag.
Trevlig helg
Kram
Oh, böcker! Dessa gamla fina böcker! Jag minns så väl också att min mamma läste ”Min Skattkammare” för mig flera delar med rim ramsor och sagor. Likaså ”Bland tomtar och Troll”, men min var nog från 1952, ganska ungt exemplar. Jag har läst för mina döttrar och länge. Och min ena dotter, Helen , lärde sig lsa genom att jag läste min gamla ABC bok för henne; ”Far ror, Mor är rar… en del rim , ramsor och sagor.
Jga har också i alla år läst högt för mina elever från 7äringar upp till 16 åringar och jag tror alla, inklusive mig själv har uppskattat detta.
Och högläsning tror jag alltid kommer att vara bestående. Kanske måste vi återreövra detta och berättarkonsten.
Något att satsa på!
Kram och tack för dina tankar.
Min skattkammare hade jag glömt, den har vi på torpet.
Kanske att vi skulle starta en rörelse, för högläsningens bevarande. På något sätt känns det som om högläsning skulle kunna göra världen till en lite bättre plats att vara på.
Kram
Vi läste också mycket högt för barnen och jag hade kvar flera av mina gamla böcker. Än i dag står de kvar i bokhyllan och ska så få göra. Vem vet om de kan komma till användning igen någon gång i framtiden. Dessutom skulle jag inte ha hjärta att göra mig av med dem.
Kram och trevlig söndag!
Nej vem kan klara av att göra sig av med de böckerna. Våra väntar också på att få komma till nytta någon gång igen.
Hoppas du också har en trevlig söndag.