Nu har lugnet lägrat sig och vi gör så lite som möjligt. Det är en ynnest att få vara ledig, att ha kylskåpet full med mat och att bara kunna skrota omkring i tillvaron utan krav och måsten. En och annan hundpromenad blir det förstås men annars är det endast lusten som styr. En julklapp fick jag av min närmaste familj trots att vi inte längre ger varandra klappar. Så idag är jag upptagen med att försöka få ihop det, julpusslet. För mig är det en rent meditativ sysselsättning som gör sig extra bra på Annadag Jul.
Åh, jag hade totalt glömt, men du påminner mig om att jag brukade lägg ett stort och gärna lite krånglgt pussel just på jullovsdagar under en massa år (jag försöker minnas när jag slutade, kanske när jag fick barn? och vi började spela spel el dyl istället). Jag håller med dig, det är synnerligen kontemplativt. Dock minns jag att min närmaste omgivning betraktade det som en ”värdelös” aktivitet – man bygger något för att genast rasera det (för det där med att klistra upp det lagda pusslet som en tavla var inget för mig). Det var en intressant syn, att det där med att byggandet i sig, att klura ut vilka bitar som passade med vilka, inte hade någon vettig ”mening” för denna min omgivning. För mig var det förstås det som var tjusningen.
Kanske får vi chans att lägga ett tillsammans någon gång!
Kram och god fortsättning!
Jag har lagt pussel på jul så länge som jag minns. En familjetradition där vi alla (utom möjligen min mamma) verkligen gillade det. För mig är det ingen värdelös sysselsättning utan en härlig utmaning.En jul utan pussel har jag svårt att föreställa mig.
Jag är heller ingen vän av att klistra upp dem utan antingen ges de bort eller återanvänds. Det kan tex komma fram regniga sommardagar på torpet. I familjen nu är det nog Anna och jag som är de stora entusiasterna.
Jag lägger gärna pussel tillsammans med dig!
Kram
Gott så
pusselbitar på plats få
ledigt njuta
dagen!
Kram
En härlig sysselsättning.
Kram