Jag har två stora intressen, böcker och fotografi. När man tänker efter påminner de om varandra. Det finns texter liksom det finns fotografier som försöker att beskriva/avbilda verkligheten precis så som den är och det finns de som gör en tolkning av verkligheten utifrån ett bestämt perspektiv. De finns de som försöker förmedla ett tillstånd och de som vill påverka och visa på orättvisor eller felaktigheter. De finns de som vill förmedla en känsla och de som vill bara vill berätta en riktigt god historia.
Romaner, noveller, biografier, essäer, reportage, fakta och dikter. Det finns så många olika texter så många olika sätt att skriva.
Natur, macro, street, reportage. Pictoralism, straight photography eller grafiskt. Det finns så många olika sorters bilder och olika sätt att fotografera.
Bilder och texter kan vara skarpa och tydliga, ge litet eller inget utrymme för egen tolkning eller otydliga och lite suddiga i kanten och lämna mycket över till läsare eller betraktare. Olika uttryck, olika berättelser.
Häromdagen lyssnade jag på Tomas Sjödin i Vinter i P1, en bit in i programmet talade han om sitt skrivande, om hur svårt han haft att hitta den rätta tonen. Han berättade att författaren Birger Norbergs ord hjälpt honom på vägen.
”Att skriva är att se.
Att se är att urskilja.
Att urskilja är att välja.
Att välja är både att avstå och behålla”.
De passar så bra in på fotograferandet också. Det är precis som när jag väljer motiv. Det handlar om att se, att urskilja, vad ska jag ta med vad ska lämnas utanför. Vad är det jag vill förmedla. Ska jag ta en bild eller kanske låta bli. Det handlar så mycket om att hitta sin alldeles egen berättelse. Jag letar hela tiden efter min röst som, i alla fall för mig, inte alltid är alldeles tydlig.
Du är lika duktig med orden som med bilden. Ingenting överlåts åt slumpen. Allt är genomtänkt. Det beundrar jag, mycket. Själv är jag en impulsiv slarva som gärna skulle vilja skriva men som inte heller hittar den rätta tonen. Böcker är dock lika viktiga som mat, näring åt själen. Jag är mycket oroad över tiden vi lever i då allt ska gå så snabbt. Snart läser man väl bara korta sammanfattningar på tre meningar istället för en hel berättelse. På så sätt är jag nöjd att jag inte blivit född i den nya tidsåldern med en padda i handen från fyra månaders ålder…även om även datorn har sin givna plats.
Kram från ett vintrigt pörte
Tack Paula. Jag tycker om att skriva men ännu mer att fotografera. Skrivandet kräver eftertanke, tid och mellanrum för att det ska bli något. Fotograferandet behöver inte samma avsatta tid, det kan jag göra i farten. Det blir ibland till och med bättre så. Böcker är som luft och mat ett måste och nu är det faktiskt nästan likadant med bilderna för mig. Även om det är skönt att inte behöva ta en bild om dagen kan jag sakna det.
Jag har funderat jätte mycket på det här med vår sjukt uppstressade värld. Det är helt galet så vi flänger och bara tar till oss snuttar av information, snabba klipp och snabba växlingar. Kanske därför jag älskar det långsamma eftertänksamma. Som den underbara film Ida som jag såg nu på lovet eller Patrick Modianos korta men innehållsrika bok Lilla Smycket. Så långt ifrån snabba actionrullar man kan komma. Kram
Jag kan bara instämma i Paulas ord!
En får tacka och buga. Ibland känner jag jag skulle behöva en kurs i svenska. Tycker det här med kommatering är gruvligt svårt. Och så särskriver jag ibland trots att jag avskyr det. Men då är min äldsta dotter på mig som en hök, tur det. ha en skön söndagkväll.
Du uttrycker dig mycket väl, liksom ditt sätt att ta bilder. Det viktigaste och svåraste här i livet är väl just att välja. Oftast stressas det bara förbi utan tanke och val.
Det lilla ordet se omfattar ju dessutom så mycket. Att se; känna med, förstå, förnimma, inse…
Kram på dig !
Tack Kalebass. Ja det där att välja är så otroligt svårt. Jag brottas med det ofta när det gäller mina bilder. Vad ska visas vad ska tas bort osv. Svårt men samtidigt också roligt.