Nytt år nya möjligheter. Vi har varit mycket på torpet där vi länge funderat på att bygga ett nytt hus som förvaring till motorcykeln och diverse trädgårdsmöbler på vintern kanske också gräsklippare och skottkärra. Vi har gått från den ena stora tanken till den andra utan att riktigt landat i något som känns bra. Men så fick mannen en strålande idé som vi tror tämligen enkelt kan låta sig realiseras. Vi påbörjade projektet med att fälla en gran som i vår ska bli brädor. Det känns riktigt spännande.
Nytt år
Stillsamt, regnigt.
Bloggen lever i skuggan, i skuggan av de andra som händer i livet och i världen. Det som inte så enkelt låter sig beskrivas i en text på en hemsida. Det som skaver, det som gör ont, det som oroar. I skuggan är det svårt att växa. Men i det rum som bildats när livet saktat ner och möten med andra är färre än förut finns plats för annat. Plats och möjlighet att hitta tillbaka till sådant jag vill göra men som inte blivit av. Men framför allt finns här tid att skynda långsamt. Så jag låter bloggen pyra lite sakta och då och då med oförutsägbara mellanrum glimma till. Och så gläds jag åt dig som trots de långa mellanrummen hittar hit och lämnar ett avtryck.
Onsdag
Grått och mörkt. De sa inget om regn på väderleksrapporten men regnigt var det både när jag cyklade till och från jobbet. Det känns lite som att cykla i en tunnel. Jag skulle behöva vindrutetorkare på glasögonen men om jag hasar ner dem på nästippen och kikar över kanten på dem så går det hyfsat. Ganska många cyklar fortfarande men så är det ännu relativt milt, i alla fall för årstiden +2 grader idag.
2020 känns som det året när vi fick en massa underhållsarbete gjort. Mest på torpet men nu också lite här hemma i stan. Det senaste är att vårt halltak äntligen målats vitt. Vi har tänkt göra det i hur många år som helst men inte kommit till skott. Hallen är liten och utan fönster så med det träfärgade taket har det varit mörkt. Men äntligen är det nu vitt och fräscht tack vare maken. Det gjorde en otrolig skillnad. Men nu inser vi att vi nog måste göra något åt väggarna också. Men det får vänta till nästa år.
Och som vi nu verkligen gått in i den digitala eran med distansmöten på dagarna är kören också på distans. Man kan säga att det fungerar uruselt men det är i alla fall skoj att se de andra.
Lärkträd
Tidigare har jag tyckt att lärkträd är lite konstiga, att de inte riktigt hör till i skogen. I torpetskogen finns det ett antal lärkträd som planterades för rätt många år sedan och som nu vuxit sig ganska stora. Trots att de funnits där under en längre tid har jag aldrig riktigt närmat mig dem utan ignorerat dem och gått förbi utan att titta. särskilt noga
Idag gick jag nära. Lockad av deras brinnande oranga färg i ett i övrigt brunt och färglöst höstlandskap. Det var fascinerande att komma nära. Ännu satt många barr kvar på grenarna. De fick mig att tänka på dansande ballerinor, virvlande trots att de ännu satt fast förankrade i grenarna. Jag kände mig förälskad i dess skönhet och så innerligt glad att jag gick nära.
Ibland får man helt enkelt omvärdera det man tidigare tänkt och tyckt. Och visst har lärkträdet ett berättigande i alla fall i min skog.
Konsten att rensa
Mailboxen svämmar över, ibland känns det som om jag drunknar i olästa mail. Jag behöver bara lämna inkorgen obevakade en dag eller två så är inflödet näst intill ohanterligt. Ofta känns det helt ogörligt att hålla någon sorts ordning.
I tidernas begynnelse, dvs då för länge sedan när vi gick på kurs för att lära oss att skicka mail och jag oavsiktligt råkade skicka ett test-mail till alla på Stockholms läns landstings mail-lista. Då minns jag att läraren gav rådet att sortera mailen varje dag. Att man skulle ha olika mappar där man lade sådant som man av någon anledning ville spara på och att man sedan, när den sorteringen var gjord, utan förbarmande skulle kasta resten av mailen i den digitala papperskorgen. Jag har aldrig riktigt lyckats få någon ordning på det där. Mappar har jag gjort men jag vet inte längre vad som finns i dem, de känns som om mapparna är lika översvämmade som inkorgen.
Ofta tänker jag att jag skulle rensa och ta bort allt som inte längre är aktuellt. Men hur vet man att man inte plötsligt en onsdag kommer att behöva just det som stod i det där mailet som kom i dec för två år sedan.
Men allvarligt talat vad är det värsta som kan hända om jag slänger det? Förmodligen kommer jag inte att ha en aning om att jag ens har haft det och världen kommer inte att rämna ens om jag kommer ihåg det. Kanske blir det en aning besvärligt för en kort stund men det kommer troligtvis inte att komma i närheten av det besvär det är att ha en massa mail som svämmar över överallt.
Jag ska verkligen ska ta mig tid och rensa, jag tror att det kan frigöra både tid och energi. Förhoppningsvis även lite sinnesro och det kan man aldrig få för mycket av.
Lek med rök
Fågelporträtt
Nötväcka utanför mitt fönster
Skapa andrum
Visst är det ett vackert ord , andrum.
I Svenska Akademiens Ordbok läser jag: ”fritt rum, hvarigenom tillfälle till andning, tillgång till luft beredes; lufttillgång; gm fritt utrymme beredt tillfälle att andas. Man giorde med en jernstör andrum för elden rundt omkring Mijlan .., lagandes altid så at röken kunde gå ut gienom thesse hålen. Linné Gotl. 329 (1745);”
I veckans avsnitt av Spanarna reflekterar Po Tidholm över den nya tekniken och hur vi använder den som en barriär mot vår egen tomhet. Den tillför hela tiden material som ska processas. Det gör att det inte finns något utrymme för att tänka egna tankar. Hans konklusion är att ”om det i framtiden ska skapas någon som helst konst eller om man ska tänka några nya tankar måste människan ta bort stimuli” . Vi behöver skapa andrum helt enkelt.
Från och med förra veckan är jag ledig på fredagar, jag har gjort plats för tankar och vila. Redan nu, efter endast två lediga fredagar känner jag att mitt utrymme har vuxit och att det finns plats att vara och inte bara göra. Vem vet det kanske också kan födas några nya tankar i mitt andrum.
Redo för vintervila
Efter dagens trädgårdsarbete börjar det se riktigt prydligt ut i trädgårdslandet. I den här delen av trädgården tänker jag odla vitlök, bönor och potatis. Vitlöken ska snart ner i jorden. Sen är det bara att hålla tummarna för att det blir en lika bra skörd nästa år som det var i år.
Jag fick ett gäng höstärtor av en odlings intresserad arbetskamrat. Vi har letat men inte hittat någon information om dem. Det enda vi vet är att de ska gå att sätta dem på hösten. Idag så petade jag ner ett gäng i jorden. Ska bli spännande att se om de kommer upp i vår.
Ett helt gäng blomlökar hann jag också få ner innan det blev mörkt. Känner mig nöjd med dagens arbete och lite mör i kroppen.
Nu är det bara pallkragarna kvar som ska fixas innan jag kan ta vinterledigt från trädgården och istället för fysiskt arbete ägna mig åt att planera.
