Obekväm

Jag bestämde mig för att inte vara bekväm utan att utmana latmasken och bar upp cykeln från källaren. Resultat så långt, två dagars cykling till och från arbetet. Första dagen gick det ganska bra. Blev omcyklad av de flesta men det kändes ändå helt ok både i kropp och själ. Andra dagen (idag) var tung och mödosam. Stumma ben och dåligt flås men cyklade i alla fall om en kvinna på hemvägen vilket stärkte mitt självförtroende. Imorgon blir en vilodag eftersom jag inte ska in till jobbet. På fredag blir det nog inte heller något cyklande av. Jag tror att det är viktigt att inte vara för hård mot latmasken utan ta det lite försiktigt så att det inte blir bakslag. Fortsättning följer och under tiden sjunger fåglarna och blommorna slår ut i rabatten. Livet är inte så illa.

Sädesärlorna har anlänt ett säkert vårtecken.

April

Vår och riktigt kallt. Tjälen har inte gått ur jorden så än går det inte att gräva och snön ligger kvar bakom huset. Jag planterade lökar i tillsammans i en bunke istället för att försöka gräva ner dem. Tomatväggen har fått fina glasrutor på sidorna och två av mina odlingslådor är nu snigelsäkrade. Det är så härligt att gå här och småpula med en det ena än det andra och emellanåt bara sätta sig i solen och glo. Ett annat tempo som jag känner att jag mår så bra av.
I veckan var min man och son här och tog ner tre av våra barkborre angripna granar. Det är minst fem till vi måste ta ner. Det är inte skoj alls. Men i lördags var jag och några vänner på handelsträdgården Zetas och då köpte jag en hassel som ska stå i backen ner mot sjön. Förhoppningsvis växer den sig stor och yvig så att den kan ge oss många hasselnötter framöver.

Mars

Sol och kalla nätter

Försökt ladda upp bilder men tröttnat därav sparsamt med inlägg. Det är så tråkigt när man inte får det att fungera.

Februari

I motljuset syntes tydligt barkborrens härjningar. Vi som hittills varit förskonade upptäcker att minst 6 av granarna är döda. Barren skimrar vackert orangeröda i motljuset. Nu blir det skogsarbete igen, jag som varit så less på det. Det goda är att vi kommer att ha ved för flera år framåt och man får bra motion av jobba i skogen. Jag funderar på om vi inte ska plantera lite hassel istället för gran, de blir inte höga och drabbas inte av de där borrarna. Vi fick trots allt en försmak av vår i luften, sol och kvittrande fåglar gjorde att det kändes en smula lättare. För oss är de bara några träd, värre för de som äger stora skogar.

Och så försöker jag ladda upp bilder men det fungerar inte alls. Det är så irriterande! Återanvänder en gammal bild istället.

Att utvecklas

Det har skrivits och förklarats på många ställen hur man lär sig nya saker, hur man utvecklas. Som att lära sig fotografera. Först är det svårt, sedan blir alla bilder man tar fantastiska. Efter ett tag tycker man inte att man kan någonting alls och att allt man fotograferar blir skräp. Jag har gått igenom alla de stadierna. Just nu känns det som om jag är tillbaka till stadiet där jag inte tycker att något blir speciellt bra.

Jag har försökt analysera vad det kan handla om och tror att jag saknar ett fokus. Jag känner att jag behöver ha ett mål, en tydlig intention med fotograferandet. Det räcker inte med att ta en bild om dagen jag behöver ha en tydligare riktning.

Som när jag väl hittat idén till vår senaste fotouppgift i Bildspråksgruppen. Då var det så roligt att ge sig ut och hitta bilden som sedan byggdes ihop till det som blev resultatet. Uppgiften var att fotografera i Chema Madoz anda. Som ni ser om ni följer länken var det en inte alldeles lätt uppgift.
Nu har jag beställt boken The Photographers playbook efter tips från en fotokompis. Jag hoppas och tror att den kan ge lite matnyttig inspiration.

Här nedan ser ni mina två bilder på Chema Madozuppgiften.

Tillbaka till verkligheten

Fast det är bara nästan sant. Tillbaka i stan men fortsatt ledig. Så de lata dagarna fortsätter. Nu ska jag, förutom pussel och litteratur, ägna mig åt planering av årets grönsaksland och lära mig min nya kamera.
Men framför allt ska jag lata mig och försöka att inte bli stressad av att dagarna går.

Så här såg vägen till torpet ut den 29 december.

Så här såg samma väg ut den tredje januari. Det blev ingen skidåkning den här gången men finns väl goda chanser framöver.

Årets första skörd

Det är helt otroligt men idag har jag skördat den sista kålen ute i trädgårdslandet. Den har både frusit och tinat i omgångar men är fortfarande grön och spänstig. För några dagar sedan skördade jag purjolök också den grön och fin. Det finns det faktiskt några kvar att skörda vid ett senare tillfälle. Både kål och purjolök såddes i början av förra året så nu är det snart dags att så igen.