Färg
Söndag på torpet
Grått och snöigt idag på torpet. Småfåglarna hittade till fågelmaten och maken fällde en död gran. Jag förberedde inför våren och flisade en hel del grenar som legat på en hög och väntat. När det nästan var dags att dra sig inomhus tittade en blek vintersol fram bakom träden.
Stationär
Jag är ingen ombytlig person utan trivs bästa i det invanda. För mig är det fullt tillräckligt att ha vänner som flyttat runt och bott på olika håll i världen. Jag har ingen som helst längtan bort utan är fullt tillfreds med att vara precis där jag är. Jag är djupt rotad på de platser jag kallar mina, stationär kan man säga. Bara tanken på att flytta får mig att känna mig orolig och trött. Det kanske har att göra med en viss bekvämlighet men också total avsaknad av äventyrslust i alla fall när det gäller flyttar. Det känns helt enkelt som en erfarenhet jag kan leva utan.
Jag tror att man får en annan syn på saker omkring sig när man stannar kvar. Att man kan få syn på sådant som man annars inte ser. Små företeelser som kräver tid kliver plötsligt fram och blir betydelsefulla. Så som det är med ett fotografi eller tavla man inte omedelbart tar till sig, där man måste återvända och låta tiden arbeta för att man ska uppskatta det man ser.
Jag har bytt jobb i alla fall några gånger i mitt liv. Och arbetsplats med för den delen. Fast inte så ofta det måste medges. Senaste gången hade jag varit på samma arbetsplats i mer än 20 år. Till mitt försvar (om det nu behövs något sådant) ska sägas att arbetsplatsen var i ständig förändring så jag behövde inte söka mig därifrån för att få variation och utmaning i jobbet. Men till slut snickrade jag ihop mitt livs första CV i en ålder av 50+, skickade iväg den och fick jobbet. Nu tror jag att det inte kommer att bli några fler arbetsplatser för min del och inte heller någon flytt i närtid men sånt kan man egentligen inte så noga veta. Saker kan ändras fortare än man tror.
Jag inser när jag sitter här på torpet och skriver det här att min självbild hör ihop med det där stationära. Att jag tycker om att vara konstanten, ankaret det man kan återvända till när man behöver. Så om jag får råda stannar jag i det invanda ett tag till.
Jag fick inspiration till den här texten idag när jag läste Paulas blogg. Hon är raka motsatsen till min ovilja att flytta.
Sol
Idag ler människor mot varandra på gatan. Om man hittar en plats i lä kan man känna hur solen värmer. Det är inte mörkt när klockan är fyra på eftermiddagen. Vi går mot ljusare tider.
Veckans första dag
Jag leker med tanken att onsdag är veckans första dag. Det har ju inte alltid varit måndag som har varit det, först 1976 blev det internationell standard. Tidigare var det söndagen som inledde veckan. Så varför inte en onsdag, jag undrar om det skulle göra någon som helst skillnad om det var så.
När jag kollar upp det här med tideräkning och kalendrar lär jag mig att det inte bara är när veckan börjat utan också längden på veckorna som har skiftat. Kanske kom indelningen till av rent praktiska skäl för att kunna hålla reda på när det är marknad eller andra sammankomster. En rent mänsklig konstruktion alltså.
Jag läser mig till att Aztekerna hade en kalender med 20 dagars-perioder som i sin tur var uppdelade i fyra femdagars-perioder. Olika tideräkningssystem har haft olika veckolängder allt från 4 till 10 dagar men av någon anledning har 7 dagars systemet varit det som överlevt. När man i Europa gick från den Julianska till den Gregorianska kalendern på 15- och 1600-talen. Togs flera dagar bort ur den innevarande månaden men veckodagarna fick rulla på som tidigare.
Man har också gjort olika försök att skapa kalendrar där veckan ska stämma med månaderna och året så att årets dagar alltid infaller på samma veckodag. Men det verkar inte heller blivit någon succé. Så vi tuffar på med den indelning vi har och jag fortsätter att fundera på vilka omvälvande konsekvenser det skull få om onsdagen inledde veckan.
Fredag
Nu är det fredag igen och dags för fredagsblomman. Det blev en tulpan igen så klart.
Utomhus bjuder vädret på omväxling. Minus på morgonen, regn på dagen och nu när temperaturen närmar sig noll är det ishalka på trottoarerna. Det gäller att gå försiktigt om man vågar sig ut. Det kanske är det som gör tillvaron lite mer spännande.
Veckan har bjudit på Bokcikel. Vi hade läst Sasja Filipenkos bok Röda korset. Vi tyckte lite olika även om alla fann den läsvärd. Bilförsäljning och restaurangbesök har också stått på programmet den här veckan som gått.
På jobbet har en fördjupad insats, som vi kallar det, också klarats av. Det är en kommunikationsutredning där vi under tre dagar träffar en person (oftast barn) och genom lek och olika aktiviteter försöker ta reda på och klura ut hur personen ska komma vidare i sin kommunikationsutveckling. Ett väldigt roligt jobb men inte alltid så enkelt.
Idag är det fredag och imorgon sovmorgon. Det ser jag verkligen fram emot.
Teknik för tjejer
Jag tror att det var snart 10 år sedan jag tog initiativ till att starta Teknikgrupp för tjejer en temagrupp i min fotoklubb. De första åren höll jag i mycket även om vi hjälptes åt att fylla programmet med innehåll. Men sedan ett antal år hjälps vi åt med allt och turas om att hålla i mötena. Vi brukar träffas den 14:de i varje månad. Dagens träff gick till Scenkonstmuseet ett ställe där inge av oss varit och som jag inte ens visste fanns. Vi tittade på Christer Landegrens fina portätt av musiker. Det är framförallt jazzmusiker han porträtterade. Vi var 8 stycken som hade en mycket trevlig stund tillsammans. Naturligtvis blev det fika på caféet bredvid och efteråt hann vi också med lite gatufotografering innan vi skildes åt.
Yoga
Efter en lång tids uppehåll är jag nu långsamt på väg tillbaka när det gäller rörlighet. Gjorde en axeloperation i september och har nu inte alls ont så då vågar jag mig på lite yoga på morgonen innan jobbet.
Det skulle bli enkelt tänkte jag, 10 minuter är nästan ingenting. Men puh det är både jobbigt och svårt. Ingen kraft ingen smidighet för att inte tala om balansen. 10 minuter känns fullt tillräckligt just nu. Nu gäller det bara att håll i så att det verkligen blir en vana. Det blir lite drygt en timme yoga i veckan inte så pjåkigt. Idag var dag 11.
Vardagslycka
Ensam hemma ikväll. Middagen var ingen höjdare. Men så kom jag på att det fanns efterrätt i skafferiet, vilken lycka. Mätt glad och belåten njuter jag nu av lugnet här hemma.
I dag har jag lagt upp min 2500 bild på Blir. Det blev en vardagsbild från morgonen på tunnelbanestationen.
