Blommor

Att upptäcka det som redan finns

Publicerad av kersko

Den tiden är förbi då det fanns vita fläckar på kartan och man kunde ge sig iväg och upptäcka världen. Men världen finns ju även i det lilla och man kan faktiskt upptäcka redan upptäckta saker. De kan ju vara helt nya för mig och därför ha något av det där oförstörda skimret över sig.
Att allting redan finns blev jag varse när jag läste Christinas blogg  och där fick veta att det jag trodde var klotter, sådant jag gör när jag sitter och lyssnar på våra enhetsmöten tex eller pratar i telefonen, det har ett namn. Det heter Zentangle och kan fulländas intill perfektion. Zen står, som jag förstår det, för den meditativa delen i aktiviteten. Tangle betyder härva eller oreda på engelska och för den som vill veta mer finns det en hemsida Zentangle.
Annars har det varit en dag med fler vårtecken, tussilagon gör sin entré och det blir ljusare för var dag. Imorgon är det redan måndag.

tussilago (1 av 1)

 

Snödroppar

Publicerad av kersko

Den första snödroppe man ser på våren måste man plinga i annars kanske våren kommer av sig.   Förut trodde jag att det bara fans en sorts snödroppar men nu vet jag att det finns mängder av olika varianter. Bakom mitt hus växer åtminstone två olika sorter. Innan jag började fotografera hade jag aldrig vänt på en snödroppsblomma och kikat in i den.  Men när jag en vår för länge sedan med min lilla kompaktkamera i handen kröp omkring bland alla snödroppar på baksidan av huset, upptäckte jag hur vackra de är inuti. Där som de flesta aldrig tittar.
Så gör det, plinga först i den och vänd sedan på den och njut av det vackra du ser där inne.

Tulpanfrossa

Publicerad av kersko

Längtan till våren gör att jag frossar i tulpaner. Den stora variationen av form och färg och det krispiga fraset av stjälkarna när man ska sätta ner dem i vasen gör dem oemotståndliga.

Många av de tulpaner som säljs i Mellansverige produceras på Gustafslunds Handelsträdgård. Det var min farmors syster Amelie och hennes man Henry som startade det hela någon gång på 30-talet. När jag var barn var vi ofta på där på somrarna. Där träffades släkten, det var min farmor Eva, hennes systrar med män och så en hel massa kusiner till min pappa.  Vi barn fick leka kurragömma i växthusen och det var ok att smaka på tomater och gurkor. Jag minns att jag föråt mig på gurka där en sommar för länge sedan. När min familj flyttade till ett hus mina föräldrar byggt åkte vi till Gustafslund och fyllde bilens bagagelucka med tulpanlökar som vi sedan grävde ner på framsidan av huset. Ja jag grävde nog inte alls om jag ska vara helt ärlig men desto med njöt jag av den blomsterprakt som vart resultatet av grävandet. Så varje gång jag köper tulpaner tänker jag att det faktiskt är mina släktingar som ser till att de hamnar på mitt köksbord. För Gustafslund drivs idag av fjärde generationen tulpanodlare. Och även om vi inte alls har någon kontakt så är vi ju faktiskt släkt.