Eremit

Jag bor i landets huvudstad, inte precis i centrum men endast en 20 minuters cykeltur därifrån. Stockholm är fullt av människor, på trottoarerna, i affärerna, på cykelbanan och i tunnelbanan överallt är det människor. Jag har också ett jobb där jag har många arbetskamrater och där jag dagligen träffar många olika personer. Så kort sagt är det många människor jag interagerar med dagligen.

Torpet har för mig varit ett ställe där jag kan vara ensam eller tillsammans med ett fåtal som liksom jag gör sin grej. Det är en plats där jag inte behöver vara så social och bete mig på något särskilt sätt. En plats där jag kan vara utan ansträngning.

Missförstå mig inte, jag gillar människor (i måttliga mängder) och jag kan uppföra mig och vara social men när helgen kommer har jag oftast fyllt mig sociala kvot.

Härom helgen var jag på kalas och träffade en hel massa trevliga människor där några av dem bor ganska nära mig på torpet. Jag blev varse att det i trakten finns en del begivenheter som de alla deltog i lite då och då. Det som slog mig var att man inte kan vara en sådan eremit som jag är om man också vill vara en del av den gemenskap som finns i bygden. Då gäller det att bjuda till och vara med. Nu undrar jag på om det kommer att bli lättare att göra det när jag inte jobbar så mycket. Om jag då kommer att sakna att omge mig med allehanda olika människor. Ja det är väl bara tiden som kan visa hur det blir. Och då finns förhoppningsvis möjligheten att krypa ut ur sin eremitkoja och ge sig av till något av evenemangen.