Även om det är svårt att riktigt känna den där riktiga höstkänslan i det soliga varma väder som just nu råder så är det ofrånkomligt så att höstterminen har startat. Nu gäller det att lunka långsamt och inte låta sig ryckas med i det allt högre tempot. Ett samtal på jobbet speglar hur vi ökat takten utan att vi själva märkt det. Arbetskamraten ville visa sina barn de barnprogram han växt upp med så som Beppes godnattstund och Den vita stenen. Hans barn tyckte att takten i programmen var alldeles för långsam och hade inget tålamod alls med tempot i de gamla barnprogrammen. Och jag undrar om vi själva har tålamod att sakta ner eller är vi liksom barnen fartblinda. Är det med tempo som med tillväxt det ska öka och vi ska gå fortare och fortare kosta vad det kosta vill. Men varför gör vi det, rusar på i arbetslivet och på fritiden när vi själva känner att vi inte mår bra av det. Det verkar också som om det ofta är vi själva som sätter ribban på bekostnad av vår hälsa. Men vad är det som det är så bråttom med egentligen, varför sätter vi oss inte helt sonika ner och luktar på blommorna?
Så till alla ni tålmodiga som inte gett upp utan oförtrutet fortsatt att försöka kommentera på mina sidor. Jag har äntligen (hoppas jag) fått ordning på det så nu ska ni slippa tvivla på era matematiska kunskaper det ska bara vara att skriva och skicka.
jag tror vi är många som behöver dra ner tempot för det är väldigt lätt att bli fartblind. Dagens barn har svårt för det men vi människor mår faktiskt bra att att ha tråkigt. Att hitta ro i att inte alltid behöver göra något är mycket viktigare än vad vi tror.
Kram och ha en härlig dag!
Det är vad jag alltid har sagt och ur ledan föds kreativitet. Man behöver vara sysslolös emellanåt.
Kram
Underbart inlägg! Säger alltid nuförtiden att jag vägrar att jäkta..och menar det också. Det är dock inte alltid lätt att hålla i sig för det kräver både struktur och planering.
Simma lugnt och hoppas att din söndag blir fin!
Kram
Det är lätt att dras med i andras hets. Jag försöker kliva åt sidan och ta ett djupt andetag. Ibland lyckas det.
Kram
Nu tog det lång tid att komma in hos dig. Jag misstänker min sprillans nya dator, för inte kan det väl bero på din buggar på din sida?
Jag kan bara hålla med om jäkten, jag har kvar något av den inre stress man lever med i storstan, jag har fortfarande svårt för att t.ex köa i kassan trots att jag inte har bråttom och jag skyndar mig överallt på ett vis som inte alls är naturligt här på landet. Men, jag märker själv hur jag gör och folk tror nog att jag är stirrig och vimsig…
Men, jag tar tag i målarpenseln så gott som varje dag, och det, det är för mej meditation och jag mår så bra av det…
Kram
jag hoppas verkligen att det inte är min sida det är fel på för ny ska det vara fixat. Yogan har hjälpt mig att varva ner, och åldern. Jag stressar inte alls så mycket längre, försöker verkligen andas och se de där köandet eller så som en möjlighet att varva ner i stället för upp. Mitt fotande är som dina målarpenslar tror jag.
Kram
Tack för ett tänkvärt inlägg så här i början av en ny termin, suetet av sommaren.
Jag vill inte ha bråttom, Jag vägrar att springa öfr att hinna med en tunnelbana. det komme ren ny om ett par minuter. Jag tar det lugnt i kassan på ICA men jag ser att många andra far fram som skållade råttor både där och på t.ex. Centralen och många andra platser. Jag vill inte. Men det är lätt att dras med.
Och vad gäller barn ska det alltid hända något och även hos unga vuxna och även hos oss lite äldre. Känne ratt jag är där ibland. Men oftast tar jag dagen som den kommer och jag tror att det för alla åldrar bara är nyttigt att ha tråkigt ibland. Vad som nu är tråkigt. …
Nu verkar det gå bra att kommentera utan att svaren blir fel fast de är rätt.
Kram!
Jag försöker också skynda långsamt det går lite olika bra.
Fantastiskt att det fungerar med kommentarerna men nu får jag en massa spammail igen. Blir nog ett nytt varv hos suporten.
Kram
Ja, nog rusar tiden på i ett rasande tempo…Jag funderar ständigt på det där. Man vill så mycket, blir frustrerad när något går långsamt och man springer på i full fart fast man egentligen önskar sig tid i ”hängmattan” tillsammans med nära och kära.
Kram
Det är motsägelsefullt det här med tid. Jag tror man stressar lite mindre bara av att tänka på det.
Kram
Var sak har sin tid och även jag kan känna att en del tv-program inte klarar tidens tand. Att det långsamma tempot kanske inte hjälper till. Samtidigt som det finns tv-program och serier som håller än idag och som även mina barn har uppskattat, så som Fem Myror, Från A till Ö och Astrid Lindgrens filmatiseringar. Men det är svårt det där med nostalgi. Att Kalle Anka på julafton är så populärt hos vuxna beror ju på att vi blir nostalgiska och tänker tillbaka på barndomen, en tid då tecknat på tv var sällsynt och en tid som inte kommer igen. För dagens unga som har växt upp med obegränsad tillgång på animerad film kan jag förstå att det är svårbegripligt att vi vuxna blir så nostalgiska över att en gång om året se exakt samma tecknande filmer om och om igen. Vår barndom är inte deras.
Och det där ekorrhjulet… ja, det är inte lätt. Vi lever i ett samhälle som har skruvat upp tempot på många sätt. Och ofta inser vi inte att vi har sprungit på för fort förrän vi halkat av. Utmattade. Det är inte lätt att leva alltid.
Ta hand om dig kära Kersti och vad bra att det har löst sig med kommentarerna.♥
Kram Lotta
Tack Lotta. Ibland är det svårt det här med livet och samtidigt så fantastiskt. Men vi borde nog oftare bara stanna upp och känna hur förunderligt det faktiskt är att leva.
Man kan kommentera nu men i gengäld får jag en massa spam. Får ta en ny vända med suporten.
Kram
Mm, fint o klokt skrivet. Svårt i allt flödet som är med kik o snapchat för de unga men en kan ju tycka att vi borde veta bättre, vi som ändå har levt utan internet. Men nix pix. Jag försöker träna på att känna lugnet men det är som att hela samhället vill ”vispa” igång en. Det går att hålla emot. Kram
Ja det går att hålla emot men man måste verkligen anstränga sig. Men trägen vinner.
Kram