Jag har lyssnat på filosofiska rummet och avsnittet ”Jag mäter-alltså finns jag”. Här berättar filosofen Jonna Bornemark om sin bok ”Det omätbaras renässans” där hon funderar över vad som händer med människan när allt ska gå att mäta. Jag har också funderat en hel del på det även om jag inte har tagit avstamp i några filosofer.
När vi inom vård och omsorg började anamma begrepp som beställare och produktion hände det något med vårt arbete. Det är inte samma sak att bygga en bil som att vårda sjuka människor. Vad är man producerar? I min del av vården är man inte ens sjuk, man har en funktionsnedsättning som är livslång och inte går att fixa till. Däremot fixar vi tillsammans drägligare levnadsvilkor och det kallas att producera. Helst ska vi också producera ett antal öga mot öga möten med patienterna, många möten men inte så långa. Vad de där mötena innehåller är inte så noga, det är kvantiteten som räknas. Nu är det så att många av de jag möter behöver mycket tid. Sällan finns det några färdiga lösningar utan man får prova sig fram. Dålig ekonomi helt enkelt. Precis som de där barnen som inte klarar godkänt i skolan. De som trots stöd drar ner skolans totala resultat och som gör att man som förälder kanske söker sig till en annan skola med bättre resultat. Det är lätt att de som kostar tid och resurser blir de som ingen vill ha på sitt bord. Medmänsklighet, förtroende och empati pratar man väldigt lite om desto mer om vårdprocesser. Ofta känns allt som en massa ord utan innehåll och jag tänker att kejsaren är naken.
Ja visst blir det svårt när vi ska/tvingas mäta det som inte går att mäta. Jag jobbar inom vuxenpsykiatrin, med psykoterapi. Det enda beslutsfattarna är intresserade av är hur många patienter vi träffar per vecka. Inte huruvida folk mår bättre, har nytta av det vi gör. Några kvalitativa mätningar görs inte. 🙁
varm hälsning
Greta Hjelte
Roligt att du tittar på min sida Greta.
Det är för trist att kvaliteten inte får något utrymme. För att inte tala om allt det som faktiskt inte riktigt går att mäta, det får inte heller någon plats idag. Jag undrar när räknenissarnas tyranni ska ge plats för sunt förnuft och gott omdöme.
Trevlig tisdag
Kersti
Tusen tack för detta inlägg!
Många minnen av vad jag varit med att mäta som inte alls gick ….
kram
Ja du Tove vi har nog alla sådana minnen. Det är för tokigt hur vi håller på.
Kram
Väldigt tänkvärt! Vissa saker kan och ska inte mätas. Blir så trött på att så mycket som handlar om människor mätas i produktivitet och att det ekonomiska ska vara avgörande. Och vad är det produktiva? Kvalitét och tid måste vara det viktigaste och att må bra. Pengar får inte styra.
Stort tack för att du delar dina tankar. Så viktiga.
Kram!
Ja så är det. Önskar bara att de som bestämmer också förstod det.
Kram