Nu har det gått några dagar och skogsavverkningen blivit mer påtaglig. Den första delen gjorde att ljuset kom in till oss och det hela verkade inte så illa. Men nu, när vi helt plötslig ser hus vi inte sett tidigare långt bort över fälten (fält som vi inte heller sett) känns det inte alls lika bra. Jag har alltid tyckt om att torpet varit ett hus i skogen. Ett ställe där man är för sig själv. En plats där man kan gömma sig för omvärlden. Nu har vi klivit ut ur skogen och ligger mitt emellan. Jag kommer att behöva en hel del tid för att vänja mig. Det enda man kan säkert veta är att allt förändras för eller senare. Väldigt få saker är konstanta. Att grannen låter ta ner sina träd är inget vi kan påverka, det är bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det. Så jag planerar för en häck vresrosor. De växer snabbt och kan skymma bra. Tror inte heller att de har så höga anspråk på växtplats. I väntan på den tittar jag åt andra hållet där utsikten är som den brukar.
Ni har verkligen fått vidgade vyer men kanske inte i helt positiv bemärkelse. En häck med vresrosor tror jag är en bra idé. De kräver inte mycket och växer hyfsat snabbt. Passar dessutom bra om man har lite naturtomt.
Kram
Det får bli vresrosor.
Kram
Tyvärr kan ni ju inte påverka det som händer hos er nu. Men visst tar det tid att vänja sig vid det nya. Men ibland är det svårt att ”gilla läget”. Valen är ju dessutom få i detta sammanhang.
Många tankar till dig.
Kram!
Nej man kan bara försöka förlika sig med faktum. jag gissar att man så småningom vänjer sig. Och vi får mer kvällssol och det är ju alltid något.
Kram