Tänk så mycket som kan rymmas i en ledighet. Inte bara det att jag flyttat mig många mil utan att jag också gjort många olika saker. Först min påskresa som var avkopplande och härlig på mer än ett sätt. Vänskap, samtal och så havet som jag ständigt bär inom mig. Jag har nog tagit tusen bilder på den stranden men får ändå aldrig nog. Märkligt att den kan ha en sådan dragningskraft. Själva resan är ett äventyr i sig och förutom Skottland gjorde jag små uppehåll i Norge både på vägen dit och hem.
Hemma är det lätt att bli övermannad av det där vanlig. Och visst blev det lite städat, men bara lite, när jag kom hem. Något som blir lite vanligare har jag ju märkt ju äldre man blir är att ta farväl av människor som inte längre finns med oss. Så i fredags bar det av till torpet och Dunkers kyrka för att vara med på en begravning där. Vackert, sorgligt men också fint att se och möta de många omtänksamma stöttande människor som finns runt de närmast sörjande.
Torpet stod kvar bland snödroppar och blåsippor. Det var frestande att bara stanna där, sitta på trappan och lyssna på fåglarna och strunta i att jobbet börjar och vardagen tar vid. Nu blev det inte så och imorgon börjar vardagen på riktigt. Men först ska jag riktigt njuta av den här söndagkvällen.
Välkommen hem igen! Jag förstår att du haft fantastiskt fina och avkopplande dagar i Skottland Fina möten med både människor och natur ger en kraft som man bär med sig länge efter att resan är över. Hoppas att så småningom få se fler bilder och läsa mer om din resa.
Detta att när man blir äldre oftare får ta farväl av sina vänner blir ju vanligare och det är ändå lika svårt vaje gång tycker jag.
Skönt att vara på torpet och njuta av att vara just där.
Stor kram!
Ja hur mycket hade jag inte velat stanna just där på torptrappan, men var sak har sin tid och nu är jag tillbaka här hemma och imorgon är vardagen ett faktum. Inte så illa som det låter. För jag trivs ju egentligen med mitt jobb.
Kram
Det låter som om du gjort en underbart fin resa. Du har besökt två av mina favoritländer..
Du skriver så fint om livet och hur vi kan finna tröst i att sitta där på
”stentrappan bland blå- och vitsippor och bara vara”
Hoppas att din arbetsvecka blir fin!
Varma kramar
Tack! Nog hade jag gärna blivit där på trappan men nu är arbetsveckan i full gång jag tror att den kan bjuda på både det ena och det andra.
Kram
Älskar den där bilden. Den har så många visuella nivåer. Först det grå som jag i det lila formatet tolkade som molnighet. Men nej, det är en rappad vägg. Då proportionerna; Är det väggen som är enorm eller trädet som är litet? Och att du kapat det utan marken, det växer ur intet och samtidigt skjuter det skott. Sedan det spräckigt gula på stammen, är det naturligt eller något en människa kladdat dit? Mycket surrealistiskt. Kanske trädet bara existerar i min fantasi?
Det tycks mig som om du har den där trappan på landet, med dig, i sinnet , också i stan.
Kram
Nilla
Jag blev också väldigt förtjust i den. Trädet finns alldeles på riktigt och det gula är som någon sorts lav på stammen. Trädet är ganska litet och det står framför en gavelvägg som saknar fönster. Vi får gå förbi när du kommer nästa gång. Tänkte att jag ska försöka komma ihåg att ta bilder på det vid olika årstider och göra en serie av dem.
Jag försöker verkligen att ha trappan med mig, i mig ibland går det ibland inte.
Kram
Ja vem vill inte sitta på trappan och njuta av fågelsång och vårvindar…
Visst är det riktigt som du säger att i städerna kan det ta hur lång tid som helst att åka några ynka kilometer pga trafikkaos och dylikt, Och vet du, jag blir fullkomligt allergisk vid första bästa rödljus jag ser nuförtiden, jag har sex mil till närmaste oavsett åt vilket väderstreck jag åker! Det du!
Kram
Det skulle jag också önska mig ibland, sex mil till ett rödljus. Nåja nu är det som det är. Jag försöker se charmen med storstaden men just nu är det lite svårt. Kanske blir lättare när helgen kommer.
Ha en skön onsdag
Kram
Fint kort och verkar ha varit en härlig resa. Och så begravning och vit och blåsippor på det. Var sak har sin tid, det blir säkert tid att sitta på trappen sen. Kram
Ja var sak har sin tid och resan var både härlig och välbehövlig. Trappan finns där och väntar.
Kram
Välkommen hem efter resan! Jag förstår att du har haft härliga och avkopplande dagar. På en strand kan man fotografera hur mycket som helst!
Hoppas er fyrbenta väns återhämtning går planenligt.
Kram