Så blir dagarna allt kortare, löven gulare och nätterna kallare. Mycket är som det brukar men ändå annorlunda. Det är som en annan rytm som går aningen långsammare. Det är också en ny säkerhet eller en tillförsikt om att vara på ett bra ställe i livet. Det är ok att vara jag. Det är ok att ta det lugnt. Och det är roligt det mesta jag pysslar med.
En ny kurs (det var väldigt länge sedan jag gick på kurs) gör att kameran är med igen på dagarna. Ja det har den varit hela tiden men mer i väskan än i handen. Nu blev det plötsligt tvärt om. Vad det är för kurs, jo en fotokurs i det som heter Intentional Camera Moment dvs när man avsiktligt rör på kameran när man fotograferar. Jag har alltid varit svag för oskärpa och nu får jag verkligen frossa i det. Inser att jag tagit ICM bilder hela tiden men inte vetat att det är så det heter eller att det är det som jag gjort. Jag har till och med fått en bild antagen för visning av Riksförbundet Svensk fotografi för jättelänge sedan som jag nu inser är en ICM-bild (Den första bilden här nedanför). Jag har gjort utan att veta så typiskt för mig. Nu får jag veta hur man ska göra och det är verkligen skoj.
