Årstid

Höst

Så blir dagarna allt kortare, löven gulare och nätterna kallare. Mycket är som det brukar men ändå annorlunda. Det är som en annan rytm som går aningen långsammare. Det är också en ny säkerhet eller en tillförsikt om att vara på ett bra ställe i livet. Det är ok att vara jag. Det är ok att ta det lugnt. Och det är roligt det mesta jag pysslar med.

En ny kurs (det var väldigt länge sedan jag gick på kurs) gör att kameran är med igen på dagarna. Ja det har den varit hela tiden men mer i väskan än i handen. Nu blev det plötsligt tvärt om. Vad det är för kurs, jo en fotokurs i det som heter Intentional Camera Moment dvs när man avsiktligt rör på kameran när man fotograferar. Jag har alltid varit svag för oskärpa och nu får jag verkligen frossa i det. Inser att jag tagit ICM bilder hela tiden men inte vetat att det är så det heter eller att det är det som jag gjort. Jag har till och med fått en bild antagen för visning av Riksförbundet Svensk fotografi för jättelänge sedan som jag nu inser är en ICM-bild (Den första bilden här nedanför). Jag har gjort utan att veta så typiskt för mig. Nu får jag veta hur man ska göra och det är verkligen skoj.

Träd

Tillbaka till verkligheten

Fast det är bara nästan sant. Tillbaka i stan men fortsatt ledig. Så de lata dagarna fortsätter. Nu ska jag, förutom pussel och litteratur, ägna mig åt planering av årets grönsaksland och lära mig min nya kamera.
Men framför allt ska jag lata mig och försöka att inte bli stressad av att dagarna går.

Så här såg vägen till torpet ut den 29 december.

Så här såg samma väg ut den tredje januari. Det blev ingen skidåkning den här gången men finns väl goda chanser framöver.

Vinter

Det var någon om att andas. En tanke som kunde utvecklas och växa precis som andetaget gör när man långsamt och medvetet andas ut och andas in. Då och där i mörkret var jag för trött för att kliva upp och skriva ner det jag hade fått fatt på. Nästa morgon hade tanken försvunnit lika spårlöst som dimman på insjön när solen bryter fram på morgonen.

Kanske handlade det om kroppen och om åldrandet, som så många av mina tankar gör just nu. Jag närma mig en ny fas i livet att känner mig lite vilsen i det. Det är svårt att riktigt veta vad jag vill och hur det kommer att kännas när jag väl är där. Kommer jag att ens att veta att jag är framme?

Och som så ofta när mörkret tränger sig på går det långsammare både i kroppen och huvudet. Det är lite ovant att sakta ner. I söndags blev jag sittande hela dagen utan att ta tag i något av det jag hade tänkt. Om det varit någon annan som gjort så hade jag sagt: så bra av dig, det var nog precis vad du behövde. Nu kändes det som om jag slösat bort en dag. Varför är det alltid så lätt att vara klok när det gäller andra och så svårt att vara lite snäll mot sig själv? Jag inser att jag har en hel del att jobba med. Lite mer sitta och glo och lite mindre fara omkring. Det kan kanske hjälpa mig att få syn på det där som jag inte riktigt får fatt på, det som handlar om vad jag egentligen vill.

Morgondimma

Trots att den inte går att ta på lägger sig morgonens dimma som en våt filt över kläderna. De små dropparna känns och glasögonen immar igen vid varje rödljus. Märklig känsla att sedan efter bara någon timme titta ut genom fönstret på jobbet och konstatera att det är en sagolikt vacker höstdag med strålande sol. Det är som en påminnelse om att inget tillstånd varar för evigt.

Höst

Nu har jag njutit av hösten några dagar på torpet. Tog ledigt och for iväg redan onsdagkväll. Riktig höst har det varit. Vi har haft sol, dimma och blötfuktigt väder, omväxlande kan man säga.
Äntligen fick vi eldat de tre stora högarna med allt ris. Så nu har vi utsikt över sjön igen. Jag har planterat vitlök och gjort iordning trädgårdslanden iför nästa odlingssäsong. Tre nya fågelholkar är uppsatta och de två gamla är städade. Stillsamt och tyst har det varit förutom i fredags när vi fick besök av min syster med man och en av sönerna. Svågern sågade brädor av körsbärsträdet vi lät fälla tidigare i år det förde en del oväsen. Skönt att han kunde ta rätt på det som annars hade bara hade blivit ved. Det har varit en långsam men nyttig ledighet. Man kan säga att det börjar bli ordning på torpet.

Torpliv

Om så bara för en helg men så välgörande. Det är en lisa för själen att skrota runt i grönskan. Att sitta på trappan och äta frukost, att så några frön, att smyga runt med kameran, att vattna lite, att sitta på trappan igen och titta på allt och inget. Och sen på kvällen kom regnet (kanske för att jag vattnade så ordentligt). Jag är en lyckligt lottad människa som kan få vara här och njuta av våren.