Det ger energi och man blir glad av att sjunga. Helgen har helt gått i sångens tecken för jag har varit på körhelg med min kör. Vi har sjungit och skrattat, skrattat och sjungit. Och även om man får energi av att sjunga så kräver det mer koncentration än man tror, speciellt om man ska lära sig nya sånger som inte är alldeles lättsjungna. Att sjunga är lite som att yoga. Man måste använda stödet och det går helt enkelt inte att tänka på något annat än just det man håller på med, man måste vara här och nu. Världen utanför försvinner, liksom tiden som på något underligt sätt går sin egen väg. Det är röster, noter och stor koncentration som råder. Och sedan, hemma i den verkliga världen är jag så trött så att jag tror jag knappt kommer att hålla mig vaken till klockan nio i kväll.
Så härligt det låter! Själv blev jag utesluten ur kören när jag var åtta år. Sjöng för falskt och ombads att bara mima… Så kan det också gå!
Så hemskt att man sa så till ett barn. Min mamma fick också höra som liten att hon inte kunde vilket har satt ett livslångt sår i henne och hon sjunger ogärna även om hon tycker om att lyssna på musik. Jag tänker att alla kan sjunga, det bara låter lite olika och att alla kan öva upp sin förmåga även om alla inte kan bli operasångare eller så. Men alla kanske inte vill hålla på med sång och då är det ju bra att det finns så mycket annat man kan göra och det är också bra att vi är bra på olika saker.
Känslan att sjunga i kör, gärna i kyrkomiljö, en stor katedral vore nåt… Men jag har spelat på en tre-manualig kyrkorgel (ensam), i en landsortskyrka ! Det var inte fy skam det heller.
Nä, man kan inte va bra på allt. Jag nöjer mig med att lyssna… (och komponera mina egna alster, utan sång!)