Jag bestämde mig för att inte vara bekväm utan att utmana latmasken och bar upp cykeln från källaren. Resultat så långt, två dagars cykling till och från arbetet. Första dagen gick det ganska bra. Blev omcyklad av de flesta men det kändes ändå helt ok både i kropp och själ. Andra dagen (idag) var tung och mödosam. Stumma ben och dåligt flås men cyklade i alla fall om en kvinna på hemvägen vilket stärkte mitt självförtroende. Imorgon blir en vilodag eftersom jag inte ska in till jobbet. På fredag blir det nog inte heller något cyklande av. Jag tror att det är viktigt att inte vara för hård mot latmasken utan ta det lite försiktigt så att det inte blir bakslag. Fortsättning följer och under tiden sjunger fåglarna och blommorna slår ut i rabatten. Livet är inte så illa.
Två dagars cykling är definitivt inte det sämsta kan jag tycka. All rörelse är bättre än ingen.
Kram
Visst känns det bra att rör lite på sig istället för att åka tunnelbana. Det tar ungefär lika lång tid och då har jag fått motionen på köpet. Och det blir lättare och lättare ju längre man håller på det vet jag ju även om det var motigt idag.
Heja dig som cyklar! Du ska ju inte jämföra dig med andra, ta det i din egen takt bara du har ett hum om hur lång tid det tar att trampa till jobbet! Jag är såå ledsen att inte längre kunna cykla, dels pga min dåliga balans, dels pga opererade vrister som inte längre kan trampa en cykel. Men, jag slipper få ont i rumpan! Man måste ju hitta fördelar med allt.
Ha en skön vårhelg som strax står för dörren, blir det en tur till landet?
Kram
Du har så rätt man ska bara jämföra sig med sig själv. Trist att du inte kan cykla men promenera kan du ju och ta fina bilder.
Ja det blev en tur till torpet vi kom hem idag måndag. Det är så skönt att vara på landet och fixa med en det ena än det andra. Njuter verkligen. Men imorgon blir det en ny cykeltur:).
Kram