Jag tycker om att få vakna i tystnad, jag njuter av stillheten på morgonen när jag långsamt vaknar i min egen takt utan en massa prat. Pratet får komma senare. Klockan är strax före sju på morgonen och jag sitter på tunnelbanan omgiven av människor som pratar i telefon. Det är inte så att de sitter och surfar på mobilen eller skriver meddelanden utan de pratar verkligen. Vilket i sin tur måste betyda att det någon annanstans finns andra människor som också pratar i telefon klockan 7 på morgonen. Jag funderar på hur det kan komma sig att så många sitter och pratar så här tidigt, vad är det egentligen de pratar om? Sedan försöker jag fundera ut vem jag skulle kunna ringa och prata med vid den här tiden på dagen, jag kan inte komma på en enda som skulle vilja konversera med mig så tidigt. Men det gör mig ingenting jag sparar på pratet tills jag är framme på jobbet där blir det betydligt med av den varan.
Jag tycker om att starta dagen i tystnad så jag lyssnar aldrig på radion när jag kör till jobbet. Dessutom gillar jag inte att bli delaktiga av andras samtal.
Kram och god helg!
Håller helt med. Jag vill inte heller höra andras samtal och inte heller att de hör mina. Så jag pratar i stort sett aldrig i telefon på tunnelbana eller buss.
Kram och hoppas du får en skön helg du med.
Lustigt! Jag har många gånger funderat över samma sak; vad pratar de om, och med vem.
För min del är det ju inte tunnelbana eller buss, utan min korta väg till mitt jobb (Ja, inte nu längre. Nu är jag fri.), då jag ofta mötte folk, som gick och pratade i telefon.
Prata är något jag gillar. För x antal ör sedan en lördag ringer telefonen precis efter jag duschat och skulle göra mig klar för utgång med kompisar. Hej säger rösten! En äldre man som genast satte igen och frågade om ditten och datten. Jag som vanligt artig och trevlig och nu hade tid… mannen frågade om han störde osv. Men efter en sissådär halvtimme när jag kände att jag vågade fråga: Varför ringer du mig? Då fick jag till svar, han tog telefonkatalogen och bara tog fram en sida och pekade med slutna ögon på ett namn, jag vart den som kom upp, och därefter pratade vi länge till… säkert en timme… det hela slutade med att han fråga om han fick ringa till en sådan trevlig person igen. Naturligvis svarade jag. Det här utspelades sig innan mobiltelefoner hade slagit igenom och jag hade inte nummerpresentation heller… jag var inte mycket hemma för den delen mer än för att sova… dessutom hade jag båt som jag var ute med varenda lediga helg under sommarmånaderna… jag fick aldrig något mer samtal av den treviliga ensamma mannen. Eller så missade jag det… jag kan prata om nästan allt…
Vilken härlig historia. Synd att du inte fick prata mer med honom. Jag gillar också att prata men inte tidigt på morgonen.
/Kersti